Du skall icke stjäla
När jag stjäl uppslag av någon annan försvarar jag mig med att alla som skriver saxar, knycker, snor och nallar. Ändå är vi ord- och bildskrynklare duvungar i jämförelse med Google, Facebook, Amazon, Youtube och andra nätgiganter. Vanor, beteenden, ålder, kön, utbildning, inkomst, intressen, skonummer och drömmar om vackra kvinnor – och män – undersöks och lagras. När precis allt ska börja kartläggas tycker jag att det är stöld av min personlighet. Min själ.
Jag läser om den stora mediekonferensen SIME i Stockholm. Texten handlar om jakten på data om oss människor. Där sades bland annat att om vi tidigare var läsare och tittare så är vi i dag konsumenter, det vill säga kunder. Världens mest populära sajter scannas av tusentals företag som samlar data om vilka som surfar och sedan säljer uppgifterna vidare till olika medieföretag.
Dessa data kan kombineras inom bråkdelen av en sekund så att en annonsör kan rikta en annons till den som är inne på en viss sajt, alltså precisionsbomba surfaren. Så läser också Youtube av hur användarna beter sig dygnet runt. Så fort du är inloggad så är du övervakad. Youtube registrerar hur varje enskilt bildklipp konsumeras och det går att följa live.
Det är samma sak med Google. Söktjänsten kan se var du varit under dagen – och natten – vilka appar du använder och alla sökningar du gjort. Skulle inte förvåna mig om min Gmail och molntjänsterna är eller kan göras lika genomskinliga. Själv kommer jag att stänga av övervakningsfunktionen i Google (det lär fortfarande gå) och aldrig mer godkänna dessa kakor som sparar mina uppgifter på den sajt jag besöker.
Facebook borde också dra något gammalt över sig eftersom sajten avgör vad som ska visas överst i din nyhetsfeed och vilka uppdateringar, videos, bilder och nyhetsartiklar som dyker upp. Enligt en ny studie får 30 procent av den vuxna befolkningen i USA sina nyheter i första hand via sitt Facebookflöde. Det gör bolaget mycket mäktigt.
Eller ska jag försöka tolka det positivt? Jag har ju själv valt mina vänner, jag har sökt mig till de sidor som jag vill besöka och jag är den som bestämmer vad jag bryr mig om. Men tanken att den algoritm som skapas förstår mig bättre än jag själv gör skaver. Det är visserligen en fragmenterad värld som filtrerad av koder levereras till mig men det är också, om man så vill, ett återskapande av gammaldags tidningsläsning.
Jag har troligtvis aldrig läst en papperstidning från pärm till pärm, bara bläddrat runt, fastnat på en bild, en notis, en bildtext, ibland på en hel artikel. Facebook spårar mitt läsbeteende och serverar mig innehåll som de avläst att jag vill ha. Allt dödkött är borta. Men vad händer med min egen tankeförmåga? Hur ska jag utvecklas om mitt flöde bara består av mig själv? Det är nog bättre att som här stjäla lite inspiration som jag själv spårat upp.