Mitt sommarlov
Det var varmt. Jag simmade mycket. Det var roligt. Hos fammo fick jag jordgubbar. Det var trevligt.
"Mitt sommarlov" måste vara den mest universella uppsatsrubrik som finns. Den har levt kvar i decennier och på båda sidor om Atlanten. En snabbgallup bland mina bekanta som har skolbarn gav vid handen, att den fortfarande lever i våra skolor. Dock ibland i lite modifierad form, som "Ett sommarminne".
Problemet med den här rubriken är förstås, att alla barn inte har så fina somrar att berätta om. En del har rest, andra inte. En del har varit på läger eller sommarstugor, andra har suttit hemma. En del har föräldrar som jobbat hela sommaren. En del har föräldrar som druckit hela sommaren.
Anne-Marie Körling, svensk lärare och författare, skriver i sin blogg att skola och hemliv borde hållas åtskilt. Att det barnen gör på sina sommarlov är privat, och inget de skall behöva berätta om i skolan. Hon föreslår uppsatsrubriker som skulle knytas starkare till läroplanen. Skriv om hur du använt din engelska under sommaren. Skriv om hur du använt din matematik under sommaren. Skriv om en film du sett. En bok du läst. En fotbollsmatch du såg.
Jag kan förstå hennes poäng. Det skulle vara ett sätt att jämna spelplan och göra den lika för alla elever. Men då gör man också skrivandet till något som bara har med läroplanen att göra. Det blir en övning man utför för att bli bättre på det. Som att rabbla en multiplikationstabell. Men att skriva handlar om att kommunicera med varandra. Varför skulle vi annars göra det? Varför skulle eleverna ens bli intresserade av att blir bättre på något som inte har någon mening, något innehåll? Genom berättelser lär vi oss förstå varandra bättre. Att skriva handlar alltid om att dela med sig en bit av sig själv. Det kan inte likställas med matematik. Men att berätta handlar inte om det dela med sig endast av det tillrättalagda. Det som är "roligt" och "trevligt".
Vill man att barnen skall berätta om sitt sommarlov, lär dem då hur man kan göra det så att det betyder något. Så att man når en annan människa. Skriv det sanna svaret på "Mitt sommarminne". Det behöver inte ens vara något som hänt. Det betyder inte att det inte skulle vara mindre äkta. Och det måste inte alls vara något fint, eller trevligt. För ingenting är bara fint och trevligt, hela tiden, för någon. Det är i det som skaver som vi möts.
Jag minns att det var så varmt att karamellerna klibbade ihop i asken och mina bara ben fastnade på farmors lädersoffa.
Jag minns att myggen höll mig vaken. Jag dödade dem och lade dem på sängkanten och räknade dem på morgonen. 17 mygglik.
Jag minns hur jag satt vid köksbordet med mamma. Båda grät.
Jag minns morgonen då dimman låg tät över sjön. Älvorna dansade i vassen. Jag gick ner för att ge dem gröt men då visade de sina vassa tänder.