Den största familjefejden
Första världskriget började för hundra år sedan. Vi brukar förknippa krigets början med skotten i Sarajevo, som dödade kronprinsen Franz Ferdinand av Österrike, och hans fru.
Incidenten hade en invecklad diplomatisk fortsättning, som slutade med första världskrigets utbrott den 28 juli 1914. I kriget dog flera människor än i alla kända föregående krig i västvärlden sammanlagt.
Läroböckerna förklarar vanligtvis krigsutbrottet med hjälp av den ökade nationalismen i Europa och gamla, komplicerade militärallianser mellan de stora europeiska nationerna. Bakom dessa stora utvecklingslinjer finns en mänskligare historia. Den handlar om avund och bitterhet inom en familj och en pojkes desperata försök att få känna sin mammas kärlek.
Tysklands kejsare Wilhelm II var kusin till Englands kung Georg V. Han var också brylling till Rysslands tsar Nikolaj II. Nikolajs fru var också barnbarn till drottning Victoria av England och därmed Wilhelms kusin. Georg V och Nikolaj II var också kusiner. Wilhelms syster var dessutom gift med Fredrik Karl av Hessen, som planerades bli kung över Finland.
Som första världskriget bevisar, var familjen lite dysfunktionell. Problembarnet, enligt de andra, var Wilhelm. En nerv i hans arm skadades vid födseln. Den blev aldrig bra, trots att Wilhelm under sin barndom utsattes för en mängd horribla behandlingar med t.ex. elstötar.
Hans mamma, drottning Viktorias äldsta dotter Viktoria, förmådde aldrig riktigt visa kärlek till sin invalidiserade son. Dessutom blev den konstige Wilhelm förstås mobbad av de andra barnen i Europas kungliga kretsar.
Wilhelms relation till sin engelska mamma blev en avgörande faktor både för honom och för hela kontinenten. Trots desperata försök, fick han aldrig mammans godkännande innan hon dog 1901. Hans längtan efter de engelska släktingarnas acceptans förvandlades till hat. Känslan var ömsesidig.
Att han var djupt misstänksam mot England och Ryssland är knappast underligt med tanke på Wilhelms barndomsupplevelser i de kungliga kretsarna i Europa. Hela sitt liv hade han blivit förödmjukad och nonchalerad av sina släktingar. För Wilhelm var den aggression som utspelades i första världskriget slutstriden i en livslång förnedring inom hans egen familj.
Efter kriget levde Wilhelm i exil i Holland. Han dog 1941 och hann se hur hans Tyskland släppte loss samma aggressioner en gång till när det andra världskriget bröt ut 1939. Den senare historieforskningen har gett en del av skulden för det första kriget även åt andra än bara Wilhelm.
Men det är först nu som man har börjat uppmärksamma betydelsen av hans psyke och de svåra familjerelationerna bland Europas monarker.
Mobbade barn kan skadas för livet. I Wilhelms fall blev konsekvenserna otaliga miljoner oskyldiga offer.