Brott och straff
Min tröja är för varm. Jag är sen till jobbet, och framför mig segar en bilkö bakom en lastbil. Stressen sänder irriterade ilningar längs ryggraden.
Då svischar en personbil förbi. Det kommer trafik emot, men föraren verkar inte bry sig. Åker slalom. Klättrar framåt, en billängd åt gången.
Jag är frestad att följa efter. Men så händer det. Det som aldrig brukar hända, men som man hoppas varje gång man ser någon bryta mot trafikreglerna.
Blåljus.
En polisbil dyker upp från ingenstans och signalerar åt fartdåren att stanna. Snopet viker bilen åt sidan. Från stentuff fartdjävul till allmänhetens åtlöje. Jag gör en liten segerdans bakom ratten. Dels för att jag höll mig kvar i ledet, dels för att det tydligen finns lite rättvisa i världen.
För några veckor sedan granskade VN brottsstatistiken i Västnyland. Siffrorna är fortsättningsvis dystra: polisen löser endast drygt hälften av brotten. Överkommissarie Mats Lagerstam säger att det handlar om resursbrist. Så fort ett mer krävande uppdrag dyker upp tvingas polisen släppa de lättare utredningarna.
– Fall som vi hade kunnat lösa får ligga på sidan och så väntar och väntar de, och kan till och med bli preskriberade, säger Lagerstam bistert.
Det har gjort att många inte längre känner samma respekt för ordningsmakten. Situationen är inte unik för Finland. I Sverige har företag och privatpersoner allt oftare börjat anlita säkerhetsföretag i stället för att kontakta polisen.
Tidningen Dagens Nyheter skrev nyligen om Karlshamns kommun, där det sommaren 2013 dök upp misstankar om att en tjänsteman hade lurat till sig mångmiljonbelopp. I stället för att kontakta polisen valde kommunen att anlita en säkerhetsfirma som är specialiserad på utredningar. Några månader senare konstaterar utredarna att tjänstemannen har begått flera brott. Mannen avskedades. Först då kontaktade Karlshamn polisen och gjorde en anmälan.
I fjol kom 9389 brott mot trafikreglerna till polisens kännedom i Västnyland. Siffran är ändå bara en bråkdel av alla farliga situationer på vägarna. Brott som sker på grund av att någon inte har kunnat stiga upp i tid, av att någon inte har räknat med att bilrutorna måste skrapas, av att någon har en för varm tröja.
Därför blir jag så glad när jag kryper förbi den haffade bilisten. Långsam, men laglydig. Det är kanske inte mycket, men det är en påminnelse om att det trots allt lönar sig att hålla sig i skinnet.
Polisen i Västnyland fick nyligen förstärkning av tjugo nya trafikkännare som ska hålla koll på vägarna. Människor av kött och blod, inte kameror som man kan lura genom att sakta in och sedan genast gasa upp igen. Kanske hör den här patrullen till dem.