Spridda investeringar
Det är viktigt att sprida på sina investeringar, brukar det sägas.
Det kan appliceras både på ekonomi och på livet överlag, där investeringarna inte bara handlar om pengar utan tid och kunskap.
Ett sätt att sprida sina investeringar är att lära sig nya saker, bredda sin kompetens. Jag började utbilda mig till trädgårdsmästare för snart ett år sedan, för att jag vill lära mig mer om natur och växter.
Även om jag mest är intresserad av nyttoodling så skulle det inte heller vara helt fel att få lite mer fason på den egna gården, det känns extra tydligt så här på våren. På den gård där jag bor planerades många rabatter in på gamla stubbar eller annat som skulle kamoufleras när gården var ny. Att största delen av underlaget består av berg som sluttar mer och mindre gör saken inte bättre.
Speciellt svårt har jag haft att lyckas med lökväxter. Jag vill inte ens räkna hur många lökar jag petat ner, under höstar, vintrar och vårar. Men det är hundratals tulpaner, narcisser och hyacinter som jag grävt ner på olika håll på gården. Resultatet i år är 4+3+12 tulpaner, i olika rabatter.
Tolv tulpaner ser redan riktigt imponerade ut i min rabatt, men är långt ifrån de rabatter min morfar anlade runt sitt hus när han och mormor blev pensionärer. Ju mer desto bättre var hans motto.
Min morfar blev trädgårdsintresserad på äldre dagar. Som jordbrukare var hans inställning till allt som inte gick att äta eller sälja att "det borde plöjas ner", men på äldre dagar tyckte han att det piggade upp med lite blommor och satte i gång olika planteringsprojekt. Det blev en samling rosor på ett berg, hundratals tulpaner runt husväggarna och en åkerväg kantad av narcisser.
Under flera vårar planerade han narcisser av olika slag längs åkervägen där han rört sig hela sitt liv. I dag finns det mer än 100 tuvor med narcisser längs vägen. Där finns gula och vita, enkla och fyllda, med doft och utan. Trots obefintlig skötsel de senaste 10-15 åren har narcisserna överlevt, även om en del av dem inte orkar blomma längre.
För några år sedan blev gården invaderad av mullvadar som åt upp det mesta av de ursprungliga narcisserna, men som tur är finns det ett rejält reservbestånd långs åkervägen.
I år har jag grävt upp några tuvor med narcisser och planterat hemma på min gård, med hopp om att om de klarat sig vid åkerkanten i många år där ska de också klara sig på min gård. Det gäller att se till att man inte har alla lökar i samma rabatt om man ska klara mullvadskonjunkturerna.