Ryktet
Först häromdagen slog det mig hur intressant det är att ordet rykte har två betydelser: dels betyder det anseende – alltså hur en människa allmänt uppfattas, dels vad det sägs om henne, de rykten som cirkulerar.
Det intressanta består i att dubbelheten förmedlar insikten om att ingen människa enbart genom egna ansträngningar kan bestämma hur hon ska uppfattas: vi är alla beroende av hur det pratas.
Vårt rykte är beroende av rykten.
Vad är det då som styr hur det pratas om oss?
Det har en brittisk vetenskapsjournalist vid namn John Whitfield fört tankeväckande resonemang om. Det är inte så enkelt att det bara handlar om huruvida våra bekanta är lojala eller illojala, om de vill hjälpa eller skada oss. Det handlar också om våra bekantas relationer till sina bekanta. De flesta människor vill gärna få uppmärksamhet i den egna kretsen – till exempel genom att vara goda berättare. Det behöver inte vara så att de ljuger, de kan mycket väl hålla sig till fakta, men de tolkar, de tillspetsar, de vill gärna ge sin berättelse en poäng. Der är roligare att entydigt försöka visa hur en annan människa en gång för alla är än att nyansera genom att ge bakgrund och redogöra för omständigheterna.
Att dela en hemlighet, att i förtroende berätta något om en tredje person, är ett sätt att skapa samförstånd. I samförståndets namn tenderar vi dessutom ofta - alltför ofta - att berätta vad den andra vill höra.
Eller som Whitfield beskriver det: "Om du jobbar ihop med Jeff och du träffar nån från ett annat kontor som visar sig gilla Jeff så berättar du en historia om hur Jeff satt uppe hela natten för att bli klar med en rapport. Men om du vid omnämnandet av Jeff tvärtom märker att kollegan stelnar till så berättar du i stället hur Jeff på fredagarna alltid tycks smita i väg från kontoret före arbetstidens slut".
Det verkligt viktiga här är att berättare och lyssnare speglar sig i varandra och att bådas uppfattning om Jeff förstärks i samma riktning - i positiv riktning om det blev så att det var en uppskattande historia som berättades, i negativ riktning om det var en kritisk historia.
Allt detta är viktiga förklaringar till att det finns politiker och andra kändisar som många älskar att förakta: det handlar om ett socialt kitt som medierna inte sällan verksamt bidrar till att bygga upp och när den onda cirkeln väl har rullat i gång kan precis allt personen gör tolkas till det värsta.
Men vad kan vi då själva göra för att skydda oss?
Ja, enligt Whitfield är det bästa vi kan göra att presentera våra olika vänner för varandra och göra allt för att de ska gilla både oss och varandra.