Hjärtedjur
Ibland när jag promenerar med min golden retriever Leo känner jag att det inte är ett koppel jag håller i. Snarare känns det som en glödande, pulserande navelsträng som länkar samman oss.
Mina steg blir tyngre, blicken lite tuffare, hållningen rakare. Jag känner mig mer säker. Mer ... hel.
Jag minns ännu hur jag hämtade hem den lilla klumpen från uppfödaren ute i skogarna norr om Åbo. Leo tumlade runt i bilens baksäte, och plötsligt blev mitt synfält alldeles vaselinsuddigt. Snyftande, med ett krampaktigt grepp om ratten, hörde jag mullret av hur min världsbild rasade samman som skyskraporna i slutet av Fight Club. Jag visste att ingenting, någonsin, skulle bli sig likt igen.
"Skaffa en fluffig hundvalp", brukar folk säga när någon är deprimerad. Och hur naivt det än kan låta ligger en djup sanning begraven i rådet. Jag tror att alla skulle må bättre om det hade ett gulligt djur som följde dem vart de än gick. Ett hjärtedjur, kan vi kalla det.
I Philip Pullmans fantasytrilogi Den mörka materian har varje människa en daimon, en del av deras själ som manifesterar sig i form av ett djur utanför den fysiska kroppen. Jag tänker mig något i den stilen. Den lunsiga långtradarchauffören skulle ha en brunbjörn i passagerarsätet, proffssimmaren en glad säl, på chefredaktör Tommy Westerlunds kontor skulle en vis häger lunka omkring och bära papper i näbben. Tänk, vilka möjligheter. Och tänk hur mycket lättare allt skulle bli när du glider runt på krogen. Du skulle genast kunna utesluta höktjejen om du själv har en hamster, och leguan-hunken är kanske inte helt rätt typ för leopard-milfen.
Ett hjärtedjur skulle innebära en trygghet. Ordet tonårsdepression skulle glömmas bort, för vem kan vara ledsen när den har sitt lilla fluff att gosa med? Identitetskriserna skulle vara ett minne blott – "jag är och förblir en tordyvel", skulle skitbrunnstömmaren proklamera glatt.
Förstås skulle det också medföra vissa problem. I Den mörka materian kommer karaktärerna till en plats där bandet till deras daimon kapas. Tänk om det dök upp en terroristgrupp som gjorde samma sak i verkligheten? Psykologerna skulle bli tvungna att jobba häcken av sig för att hinna med all krishjälp. Dessutom: Mobbningen skulle skjuta i höjden när lejonkillarna tar kommando på skolgården, för att inte tala om till vilka nya groteska höjder porrbranschen skulle tas.
Men om vi bortser från dessa små bieffekter, medge att det är en cool idé.
Vilket hjärtedjur skulle du ha?