Bekvämlighet och värdighet
För några veckor sedan lät jag mig inspireras av en liten diskussion i Facebook-gruppen Du vet att du är från Ekenäs om....
Ett sidospår kom att handla om att många levde med kallt vatten och vedeldning i de gamla trähusen i Ekenäs ännu på 1970- och 1980-talen.
Själv hade jag tre små barn när jag bodde i Tolvan, det vill säga Stationsvägen 12, under några år i slutet av 1970-talet.
Jag har inget minne av att den relativa bristen på bekvämlighet skulle ha varit ett problem. Jag vet att tiden förgyller minnet, men hur oförskönat jag än försöker frammana bilder från den här tiden lockas inga negativa känslominnen fram ifråga om de enkla livsförhållandena.
Visst kunde det vara kallt i Tolvan och jag minns några vinterveckor när tre par små filtstövlar placerades vid barnens sängar. Men det framstår som ett härligt minne och inte alls en påminnelse om misär och elände. Stjärnmönstren av isblommor på fönstren och tvättfat på vedspisen har inte heller ristat ångest i min själ.
Antagligen hänger det här ihop med att mina ideal inte var så inriktade på det materiella, jag inbillade mig inte att jag skulle bli lyckligare om jag skaffade mig en massa grejer och bodde flottare.
Men jag medger att jag blivit bekvämare med åren och numera gärna har ett lättskött hem. Däremot njuter jag fortfarande av det enkla livet när jag åker till stugan, och jag har svårt att förstå varför folk vill ha alla bekvämligheter i sina fritidshus. En del av njutningen är uttryckligen den starka närvaron som de enkla sysslorna kräver.
I ett inlägg i FB-gruppen uppgav en av gruppens medlemmar att hon läst om ett boende för utstötta som skulle stängas på grund av att det inte fanns egen toa och dusch i varje rum. Hänvisande till bland annat de gamla husen på Barckens udde skrev hon: "Då funderar man ju nog hur folk har överlevt fram till nu, om bristande bekvämligheter är så farligt".
Vi tror oss ta väl hand om människor – de må vara utstötta eller på annat sätt vårdbehövande – när vi satsar på det yttre: Snygga hus, snygga rum, snygg teknik. Jag påstår att det är mycket värre att beröva människor deras värdighet än deras bekvämlighet.
Till värdigheten hör en viss självbestämmanderätt, ett respektfullt bemötande och en känsla av att någon bryr sig. Dusch i eget rum väger lätt i jämförelse med detta.
Och nej, jag tror inte att allting var bättre förr bara för att det fanns mera vedspisar. Mycket har gått framåt. Men vi är på villovägar när vi fixerar oss vid det yttre. För många grupper tror jag satsningar på djur, trädgård och skapande aktiviteter skulle vara mycket viktigare än ökade bekvämligheter.