Julens demoner
Vi står inför årets stora vinterkarneval. Julen har genom tiderna firats på åtskilliga, mycket olika sätt.
Vintersolståndet är en utmärkt orsak att, så som många förfäder också gjort, offra till skördens gudar i önskan om ynnest under det kommande året.
Festen kan i 2000-talets verklighet kännas förbryllande. Dagens sätt att hylla solens återkomst är ju en vild blandning av det skandinaviska julblotet, den finska "kekrin", den kristna traditionen och marknadsfesten med all dess fantasifulla exploatering av vår nynordiska jultradition.
Läs mig rätt. Jag älskar julen, också biten med gåvor. Många jag känner kan inte fördra det hela. Men jag är tacksam för att få bära på många minnen av lackdoftande hemlighetsmakeri, god mat, samvaro och gåvor.
Det blir förvisso år för år svårare att hitta något vettigt att ge bort. Dels för att det mesta vi verkligen behöver inte finns att köpa och dels för att en så stor del av den familjära och trivsamma traditionen i tumultet förvrängs till mardrömsaktig, febril hysteri.
Man behöver inte demonisera julrushen kategoriskt. Jag unnar mer än väl alla hantverkare, småföretagare och mindre handelsmän chansen att göra ett gott resultat. Den riktiga hysterin uppenbarar sig bara i de större shoppingkittlarna, där blandningen av minst tre julsånger spelade på varandra kan göra en frisk människa helgalen på några sekunder.
Slit och släng! Demonerna kryper fram under varuhyllorna. Blicken börjar söka närmaste nödutgång. Också julbordet har råkat ut för problem av samma sort. Då Finland, för inte alls så länge sedan, i fattigdom dukade upp till julmiddag, var den relativa överflöden ett länge efterlängtat undantag. Med dagens levnadsstandard blir det svårt att få det extra att kännas förmer. Snarare tvärtom.
Många av oss känner säkert till den förbryllade upplevelsen av att fullproppad sluta äta fast julbordet ännu är rågat. Det samma gäller glädjen av att få och ge. Låt oss inte bli berövade på vår jul.
Jag prövar i år på en ny julstrategi. Jag tänker för första gången medvetet skydda min jul från alla demoner. Dom får skrika julsångerna i dubbelt tempo redan i november bäst dom vill, men jag släpper inte in dom i mitt hem. Vi har rätt att skydda vår jul. Vi har rätt att njuta av den i lugn och ro om vi så vill. De viktigaste ingredienserna till julen är inte till salu och det är faktiskt ingen medborgarplikt att pumpa in mer och mer pengar i den varje år.
Med dessa ord önskar jag alla läsare en lyckad och glad vinterfest.
Carpe Diem