Kaj Lindholm: Halva kommunen!
– Halva kommunen försvinner, har det sagts om den kommande social- och hälsovårdsreformen, som för 50–60 procent av kommunens budget till de självstyrande områdena.
De självstyrande områdena är landskapsförbund, som i ”århundradets förvaltningsreform” förses med mera än social- och hälsovården. Landskapen erhåller dessutom uppgifter från närings-, trafik och miljöcentralerna (staten) och regionförvaltningsverket (staten). Det blir med andra ord en häftig omställning då det uppstår 15–18 ”hertigdömen” enligt Centerpartiets modell för regional utveckling. Under hertigarna kommer det sedan att finnas 301 kommuner (”vasaller”) med lokala uppgifter såsom grundskola, gatubygge, lekparker och kultur.
Det ska bli val till landskapsfullmäktige 2017 eller 2018 och det ska byggas upp ett förvaltningsmaskineri av folk från landskapsförbunden, kommunerna och andra organisationer. Det spekuleras redan i om landskapet ska få en VD, en ”landshövding”, och om denna post är vikt för någon före detta politiker (HS 30.11).
Reformen ska spara tre miljarder euro, har det berättats, och bland annat personalkostnaderna ska minska. Djävulen sitter i detaljerna, brukar man säga. Jag ser kravet på en helt ny förvaltning med en ny politisk ledning som en ”utmaning”. Såsom det heter i dag. Tidigare pratades det i klarspråk om svårigheter. De självstyrande områdena, lika med landskapen, ska i första hand finansieras av staten (och styras av staten) har Juha Sipiläs regering bestämt (HS 3.12). Den tilltänkta landskapsskatten, som kunde ha gett utrymme för regional styrning av verksamheten, har tydligen fallit i bakgrunden.
Och hur ska det bli med kommunerna? Då de har hand om ”grundskola, gatubygge, lekparker och kultur”, behövs då hela baletten av förtroendevalda och tjänstemän? Under vilka stjärnor begår vi kommunalvalet 2017? Och hur blir det med kommunens ekonomiska resurser? Staten tar över kommunernas uppgifter och skattegraden i Finland får inte stiga, har regeringen beslutat. Det betyder att kommunerna kommer att ha mindre pengar att röra sig med.
Normalt bestäms lönen i en kommun utifrån ansvar och uppgifter. För en stads- och kommundirektör försvinner hälften av ansvaret och uppgifterna. Likaså för en stads- och kommunkamrer, en personalchef. en fastighetschef och så vidare. Vad händer?
På motsvarande sätt ökar ansvaret och uppgifterna i landskapet och det betyder högre lön. Ok, direktörerna är betydligt färre, men de ska säkert ha en ansenlig stab för att klara skivan. En förvaltning, som styrs av staten, brukar dessutom inte vara tunn utgående från alla krav på kontroll och rapportering. För att inte tala om de monumentala krav på fungerade informations- och kommunikationssystem ”århundradets förvaltningsreform” ställer!
Juha Sipiläs regering utgick ifrån landskapen då den slog fast ramarna för social- och hälsovårdsreformen och bedyrade,att ”allt” ska bli billigare och bättre, också socialvården, som ingen egentligen alls diskuterat. Det har varit hälsovård för hela slanten.
Jag säger som de två ”såta” vännerna sade då de möttes: – Angenämt, sade den ena.
– Må det, svarade den andra.
Kaj Lindholm
är tidigare stadsdirektör.