Merete Mazzarella: Choklad
I teve ser jag en intervju med Christine Legarde, direktör för Internationella valutafonden som i dag brukar räknas som världens sjätte mest inflytelserika kvinna. Hon är elegant på franskt vis, hon säger många kloka saker inte bara om världsekonomin utan också om hur hon gärna vill fungera som rollförebild för yngre kvinnor, hur hon har kontakt med många som hon peppar med telefonsamtal och sms – samtidigt som hon också påminner dem om att man inte kan få allt samtidigt, att privatliv måste vägas mot karriär, att det gäller att inte vara för otålig.
Den kvinnliga intervjuaren nickar och ler och så kommer den sista frågan: ”Har du någon hemlig last?” Legarde ler och svarar snabbt: ”Choklad”.
Det är uppenbart att Legarde är förberedd, frågan är vanlig i de här sammanhangen, den kan förstås som ett slags lek, ett lättsamt försök att komma in bakom intervjuobjektets fasad och locka fram något personligt, något mänskligt. För så där tio-femton år sen var det vanligt att offentliga personer fick frågan: ”När grät du senast?” Jag minns att jag brukade fundera på vad ett lämpligt svar skulle vara: varken för män eller kvinnor hade det varit lämpligt att svara att de aldrig grät, då hade de tett sig känslokalla, men å andra sidan hade det inte heller varit bra att ge intrycket att de just aldrig kunde hålla tårarna tillbaka.
Christine Legarde befann sig i samma situation och när man som hon måste framstå som fullt kontrollerad måste ”choklad” nog betraktas som ett lämpligt svar – åtminstone med tanke på att hon inte bara är franskt elegant utan också franskt smal. Det är ett svar som på ett ofarligt vis låter förstå att man inte saknar sinne för njutningar. ”Rökning” hade inte varit lämpligt, knappt ens ”nån enstaka cigarett då och då”. Helt säkert hade hon också stött sig med många om hon sagt ”ett glas gott rödvin” eller ”en liten kvällswhisky”.
Men hade ”choklad” varit ett lämpligt svar för en man?
Det betvivlar jag. Det hade nog tett sig en smula – ja, feminint.
Jag har grubblat mycket på vilka svar som skulle vara lagom harmlösa för en man. Att titta på boxning i teve, kanske? Eller att satsa nån struntsumma på spel då och då? Johannes Salminen – känd som en av våra intellektuella giganter – lät sina vänner veta att han gärna tittade på serier som Charlie’s Angels men jag tror inte att han nånsin sa det offentligt.
En sak är säker: den som får frågan är tvungen att svara, annars framstår man som humörlös eller arrogant. Det kan ju vara frestande att svara att hela poängen med ens hemliga last är att den ska förbli hemlig men i Legardes fall hade det inte fungerat för då hade tittarna nog kommit att tänka på hennes företrädare Dominique Strauss Kahn vars hemliga last var att trakassera kvinnor – och som fick avgå när den blev avslöjad.
Merete Mazzarella
är författare.