Thomas Blomqvist: Reformernas reform
Den förra regeringen skulle genomföra en stor kommunstrukturreform. Det lyckades man inte med så man satte i stället alla krafter på att åstadkomma en social- och hälsovårdsreform. Tiden och krafterna tog ändå slut för Stubbs regering och det blev ingen reform. Den nuvarande regeringen har fortsatt där den förra slutade. Men nu tänker man inte nöja sig med att omstrukturera enbart social- och hälsovården utan man vill samtidigt organisera om stora delar av regionförvaltningen. Man tänker skapa en helt ny förvaltningsmodell och nivå när man nu lanserar 15 självstyrande områden baserade på den nuvarande landskapsindelningen.
Reformen är omfattande och kommer inte att bli lätt att genomföra. Regeringen lyckades först efter en i högsta grad självförvållad regeringskris och långa nattliga förhandlingar komma överens om ramarna för reformen. Fortsättningen kommer inte att bli lättare. Statsminister Juha Sipilä kan inte gärna flera gånger hota med att gå till presidenten utan måste nu hitta ett mera konstruktivt sätt att leda regeringens arbete. Återstår att se om det lyckas.
Det som började som en kommunstrukturreform där man ville skapa större och mera livskraftiga kommuner har under den här regeringen alltså utmynnat i ett försök till en omvälvande reform av såväl social- och hälsovården som regionförvaltningen. Om regeringens planer förverkligas blir förändringen betydligt större för kommunerna än vad kommunsammanslagningar skulle ha varit. Nu tänker man alltså inte tvångsfusionera kommuner, men i stället tar man bort över hälften av kommunernas uppgifter, pengar och anställda. Kommunernas betydelse och roll ändras och minskar dramatiskt.
Det finns ännu betydligt flera frågor än svar, men ett par saker verkar rätt uppenbara. För det första blir områdena mycket stora och det lokala inflytande begränsat. Det gäller i synnerhet för Nylands del. Västnyland kommer att ha väldigt lite att säga till om i det nya området. Risken för ett demokratiunderskott är uppenbar.
För det andra har regeringen tydligen inte över huvud taget funderat på hur den svenskspråkiga servicen ska tryggas. Det är verkligt illa. Senast nu måste man beakta den biten och genomföra en konsekvensbedömning av olika lösningsmodeller för att kunna välja den som ger de bästa förutsättningarna för en fungerande service på båda nationalspråken. Förvaltningen ska organiseras så att den skapar förutsättningar för att servicen fungerar på både svenska och finska. I de här frågorna kan det vara att grundlagen är vår ”bästa vän” och trygghet.
För Västra Nylands sjukhus del verkar reformen inte medföra några stora förändringar. Vi har redan tidigare fått uppleva en del smärtsamma omställningar när bland annat förlossningsavdelningen stängdes. På senare tid har både sjukhuset och Raseborgs stad fattat beslut som är i linje med de strävanden som regeringen nu har när man gått in för att grunda en samjour och flytta den psykiatriska vården till samma enhet. Det känns bra.
Thomas Blomqvist är riksdagsledamot (SFP).