Mirjam Kalland: Cirkulära orsakssammanhang?
Den svenska samhällsvetaren Gunnar Myrdal introducerade på 1950-talet en teori om ”cirkulära orsakssammanhang med kumulativa effekter” i samhällsutvecklingen. Från min egen studietid minns jag att en av professorerna var en uppenbar beundrare av Myrdal och hans teorier. Däremot är jag inte säker på att jag riktigt förstod vad som avsågs med teorin. En positiv tolkning kunde vara att utvidgad demokrati, ökad jämställdhet, social rättvisa och god ekonomisk tillväxt ömsesidigt tryggar varandra. Historien visar också att utvecklandet av offentlig service och social trygghet snabbt ökade kvinnors delaktighet i arbetslivet, minskade på osunda beroendeförhållanden, och möjliggjorde individuella valmöjligheter samtidigt som ekonomin blomstrade.
Samtidigt som den ekonomiska tillväxten stannat av har den ekonomiska teorin erbjudit en omkoppling mellan ekonomisk tillväxt och social trygghet, och nu är det trygghetens fel att ekonomin hostar. Men det intressanta är att pratet om att montera ned välfärdssamhället har tystnat och blivit till ett budskap om att rädda den. Eftersom medborgarna envisas med att vilja betala skatter och med hjälp av dem bekosta välfärdstjänster har det uppenbarligen blivit klart för de olika politiska partierna att man inte vinner val genom att öppet deklarera att man ämnar montera ner välfärdssamhället.
Så vad har man erbjudit i stället? Avsikterna har inte ändrats, men retoriken har bytts ut. Numera talar man inte om att rasera välfärden, utan om att rädda den.
Så här går det till: man räddar välfärden genom att skära på pensioner, barnbidrag och arbetslöshetsunderstöd. Man räddar välfärden genom att sänka löner och förlänga arbetsdagar (det tvivlade för övrigt Myrdal på redan på 1930-talet). Man räddar välfärden genom att utarma den offentliga sektorn så att den faktiskt inte har förutsättningar att fungera, varefter man privatiserar allt.
Man räddar välfärden genom att sänka utbildningsnivån. Aj, ursäkta. Nu blev det fel. Man räddar välfärden genom att höja utbildningsnivån. Och det gör man genom att minska på barnens rättigheter till dagvård, öka gruppstorlekarna i grundskolan, utarma universiteten, minska på anslag för forskning. Så var det ja.
Och för att säkerställa att det faktiskt inte finns pengar att upprätthålla servicen med organiserar man skattefusk. Aj, ursäkta. Fel igen. Väl genomtänkt skatteplanering, så var det. Därefter minskar man helt följdriktigt på resurserna att undersöka den här genomtänkta skatteplaneringens lagenlighet. Och för att döva de sista resterna av sitt dåliga samvete idkar man välgörenhet, som de som ser gulligast och sötast ut får njuta av.
Ja, och för att polerandet av glorian skall bli lönsamt, måste man ändra lagen så att man får dra av bidragen till välgörenhet i beskattningen. Vilket minskar på möjligheterna att upprätthålla social rättvisa. Cirkulära orsakssammanhang med kumulativa effekter?
Mirjam Kalland
är rektor för Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.