Märta Tikkanen: Bokbråk
Att skriva och ge ut böcker i Svenskfinland är ett kapitel för sig. Med ett befolkningsunderlag på 300 000 personer ser upplagorna helt annorlunda ut än på majoritetsspråket finska och i våra nordiska grannländer. 4 000 sålda prosaexemplar betyder bestsellerstatus för en finlandssvensk författare, gäller det lyrik kan det handla om en upplaga på 200.
Vår egen litteratur är viktig för oss, den skildrar våra liv, våra tankar och känslor i den värld där vi vandrar runt. Därför är det en händelse som ger eko i medierna när ett nytt bokförlag plötsligt ser dagens ljus. Men nu har det hänt. Nykomlingen kallar sig helt enkelt för Förlaget.
Det började med att våra två så kallade stora förlag, Schildts och Söderströms, fusionerades häromåret och blev Sets. Och sen ett par veckor har vi alltså ytterligare förlaget Förlaget, plus ett par mindre huvudsakligen författarägda förlag.
För oss skrivare är vårt förlag oerhört viktigt och allra viktigast är vår förlagsredaktör, den som uppmuntrar oss, frågar hur vi mår och ger feedback och idéer och vet hur vi ska behandlas när nånting vi kanske har hållit på med i flera år behöver funderas över, ändras eller få tillägg för att bli begripligt. Ofta är det redaktören som är den allra första vi vågar visa vad vi håller på med, det är han (hon) som läser och stöttar, skickar böcker som kan inspirera, tar ut oss på lunch om vi tiger alltför länge, hör av sig, morrar och stöttar. Utan våra förlagsredaktörer, våra förtrogna som vi vet att vi kan lita på skulle vi stå oss slätt. Förtvivla, ge upp, gå i sjön, vägra stiga upp om mornarna.
Nu ringde Tapani Ritamäki, min förlagsredaktör sen decennier, och meddelade att han sagt upp sig och gått över till nystartade Förlaget:
– Kommer du med?
Jag åkte decennier bakåt i tiden, till sommaren när jag var 21 och vikarie på Hufvudstadsbladet, vars lastgamla (32 år!) tecknare just hade öppnat sin bildörr för mig för att åka på reportage. Han såg på mig och sa:
– Om jag inte var gift, skulle du gifta dig med mig?
Det klack till i mig. Jag tänkte efter en minut. – Ja, sa jag.
Det var början till tjugoåtta gemensamma år.
Det här kändes (nästan) lika livsavgörande. Söderströms har varit mitt förlag sen debuten 1970, har hållit mig i handen genom decennier och sjutton böcker. De har varit Förlaget med stort F i min familj, gett ut vänner och kolleger och varit det ”stora” finlandssvenska förlaget. Att lämna Sets kändes som ett stort svek. Ändå:
– Ja, sa jag. Dit Tapani går dit går också jag.
Sen visade det sig att inte mindre än 40 av författarkollegerna också svarade ja.
Måtte både Sets och Förlaget länge ha livskraftig finlandssvensk litteratur att ge ut. Det gäller att skriva på.
Märta Tikkanen
är författare.