Kaj Lindholm: Lokalsamhällen och rätt inställning
Svartå, Snappertuna och Degerby är lokalsamhällen i Västnyland. Jag har följt med Svartå en längre tid, Snappertuna då och då och Degerby till och från. Det är intressant att notera vilken styrka lokalsamhället kan uppvisa. Där finns aktiva människor och där finns känsla för att jobba tillsammans och då kan lokalsamhället ofta lappa på det kommun och stat misslyckats med.
Svartå är en gammal bruksort, där fabriken varit nedläggningshotad ett flertal gånger. Men varje gång har lokala krafter tagit i och fabriken – nu SBA-Interior med 75 anställda – jobbar fortfarande på. Butiken i Svartå lades ned, men den uppstod i ny form tack vare Svartåbon Bertel Sundmans vilja och energi att söka en lösning. I våras firade Siwa sitt 10-årsjubileum. Tadaa!
Lekparken i Svartå skapades av lokala krafter i samarbete med Svartå slott. Biblioteket i Svartå har fungerat utmärkt med stöd av energiska människor, som sett till att bokutbudet är gott och aktuellt. Bibliotekets Vänner har skött sig, trots att kommunen ibland varit avigt inställd.
Snappertuna kan stoltsera med sommarteatern, midsommarfesten, Snappertunadagen och Stubbängsdagarna. Det är glädjande att följa med hur byns folk ställer upp i evenemang efter evenemang i sann talkoanda. Där bor inte så många, men ”alla” är med, gammal som ung. Stubbängs husmor och husfar Harriet och Nisse Rosenqvist blev också utsedda till Årets Raseborgare. Tadaa!
Degerby var en gång i tiden en självständig kommun, som försvann efter Porkala parentesen 1944–1956 då den anslöts till Ingå 1957. Samhörigheten i Degerby är stor och där finns drivande krafter för till exempel grisfesten, Degerbydagen och Igormuseet, som berättar om den ryska arrendetiden av Porkala. Lena Selén och Berndt Gottberg förestår Igormuseet alltsedan 1997 och besökarna får mycket sakkunnig och spännande information om detta skede i Finlands historia för 70 år sedan. Tänk att deltagarna i de olympiska spelen 1952 reste i ”Europas längsta tunnel” då de åkte tåg från Åbo till Helsingfors genom Porkala. Förklaring: Heltäckande luckor drogs ner för tågfönstren i Täkter och knuffades upp igen i Köklax! På tillbakaresan gjordes tvärtom.
Det är slående att Degerby kunnat profilera sig som centrum för Porkalaparentesen, inte Kyrkslätt, som ändå utgjorde den största delen av det sovjetiska arrendeområdet. Kanske den snabba inflyttningen – från 10 000 invånare till 40 000 på 45 år – har betytt brist på intresse och förmåga?
Inställningen avgör ofta människans beteende och beslut. I idrott, arbete och politik. Turun Sanomat berättade i lördags att VR kommer att köra Pendolinotågen på en timme 33 minuter längs kustbanan mellan Helsingfors och Åbo från mars 2016. Det vill säga restiden blir densamma som på den planerade, tydligen helt onödiga, genbanan Elsa (Esbo-Lojo-Salo). Finska staten sparar med andra ord 1,4 miljarder euro och snabbtågen går fortfarande via Karis. Hoppas Trafikverket visar rätt inställning, ansöker om EU-pengar och fortsätter att utveckla kustbanan, nu då VR åter igen har upptäckt att bolaget har specialbyggda, lutande tåg för banan! Tadaa!
Kaj Lindholm
är tidigare stadsdirektör.