Olivier Glippa: Det oanade livet i våra vatten
Hela 71 procent av jordens yta är täckt av hav, men många inser inte hur rika på liv världshaven riktigt är. Vi vet att det finns växter, skaldjur, fiskar och däggdjur i haven. Men visste du att de också är hem för ett stort antal pyttesmå organismer som utgör hela 98 procent av biomassan i haven? De djur och växter som vi kan se med blotta ögat står alltså för bara två procent. Av de här småttingarna ryms det flera tusen i en enda tesked vatten.
De här organismerna kallas plankton (från grekiskans ”planktos”, som betyder ”kringdrivande”) och är pyttesmå djur (zooplankton) och pyttesmå växter (fytoplankton) som utvecklades för mer än tre miljarder år sedan.
Precis som växterna på land upptar fytoplankton koldioxid och producerar syre. I tre miljarder år har växtplankton alltså bundit stora mängder koldioxid och genom kolets kretslopp påverkat temperatur, klimat och produktivitet men också världshavens surhetsgrad. Växtplankton producerar lika mycket syre som skog och växter på land.
Men jag tror nog att du känner till de här organismerna ... Under de 30 senaste somrarna har vi haft en grön soppa i Östersjön, det är blågröna alger (cyanobakterier) som blommar.
Tillsammans med fytoplankton är zooplankton en viktig del av det marina ekosystemet. Plankton utgör grunden i de flesta näringskedjor i vattnet och är en av de mest talrika grupperna av organismer på vår planet.
En del tillbringar hela sin livscykel som plankton. Bland dem finns hoppkräftorna (copepoda), vattenloppor (cladocera) och thecosomata-snäckor. Andra är plankton bara under en del av sin tillvaro, till exempel havstulpanlarver, krabbor och de flesta fiskar.
Det finns en viktig koppling mellan människa och plankton. Utan de här fascinerande organismerna har vi varken fisk eller olje- eller gasreserver och klimatet skulle se annorlunda ut.
Vi är de facto beroende av plankton. Grunden i vår näringskedja utgörs av plankton. De stora äter de mindre, från mikroorganismer till räkor och fiskar. Utan plankton har vi ingen fisk!
Plankton utgör också vår största källa till fossila bränslen. Planktonavföring och döda plankton har avlagrats i miljarder år. De har samlats i organiska sediment, begravts och pressats samman och sedan metaboliserats av mikroorganismer på ett sätt som har gett upphov till fickor av olja och gas. Vår oljekonsumtion under ett år motsvarar den mängd plankton som begravdes på en miljon år.
Genom att bränna fossila bränslen återbördar vi kol till atmosfären hundra gånger snabbare än plankton i dag binder kol. Det leder till en snabb ökning i koldioxidhalten i atmosfären och det i sin tur förorsakar en höjning av medeltemperaturen och allt surare hav.
Här på Aronia arbetar vi med fält- och laboratoriedata för att förstå följderna av klimatförändringen på zooplankton.
Jag hoppas att du nu är lika fascinerad som jag av de här organismerna som är lika viktiga som de är små!
Olivier Glippa
är forskare vid Forsknings- och utvecklingsinstitutet Aronia.
Texten är översatt från engelska.