Litet bättre
Kommunernas ekonomi har blivit litet bättre, det visade de preliminära bokslutssiffrorna för hela kommunsektorn i februari.
Det sammanlagda resultatet var cirka 300 miljoner, det var en rejäl förbättring jämfört med 2012, då underskottet var ungefär lika stort.
Ser man till de bokslut som hittills har presenterats följer de västnyländska kommunerna samma trend, Hangö, Raseborg, Ingå och Sjundeå visade alla upp ett bättre resultat än för fjolåret.
Åtgärdsprogrammen som initierades efter det mycket svaga året 2012 ser ut att få effekt.
Men krisen är långt ifrån över. Hela kommunsektorn har ökat sin skuldsättning, och Västnyland är inget undantag där heller.
Reijo Vuorento vid Kommunförbundet säger att kommunernas sparkurer fortsätter tre-fyra år till. En del av det goda resultatet beror också på engångseffekter, bland annat av att en del statliga överföringar till kommunerna har tidigarelagts.
Engångseffekter kan man också tala om både i Hangö och Raseborg, de visar stora överskott, men de beror på bolagiseringen av de kommunala affärsverken hamnen respektive Ekenäs Energi.
Utan de här posterna gick verksamheten fortfarande på minus, men underskottet blev ändå mindre än kommunerna hade budgeterat.
Hangö kalkylerade med ett underskott på 2,2 miljoner euro, men stannade vid minus 0,6 miljoner. Raseborg hade kalkylerat ett underskott på 3,5 miljoner, men stannade vid 2,1 miljoner.
Ingå och Sjundeå har andra förtecken i sina resultatrapporter, Ingå bokför ett plus på drygt 600 000 euro, Sjundeås resultat är drygt en halv miljon euro.
Ingå kan dessutom visa upp ett kumulativt överskott på 5,4 miljoner. Hangö, Raseborg och Sjundeå har samlade underskott att bära på.
Stramare tyglar när det gäller kostnadsutvecklingen, framför allt personalkostnaderna, är en viktig orsak till de förbättrade resultaten.
Raseborgs personalkostnader minskade med 0,5 procent, en anspråkslös siffra som sådan. Men att Raseborg verkligen tog tag i personalkostnaderna visas av att de här utgifterna ökade med nästan 11 procent mellan 2011 och 2012. Den trenden har brutits, men det gäller att trendbrottet är permanent ifall staden ska kunna fortsätta sitt ekonomiska saneringsprogram som inleddes efter katastrofåret 2012. Då landade underskottet på 7,3 miljoner och staden närmade sig raskt gränsen för att bli en kriskommun.
Ett av kriterierna för en kriskommun är ett ackumulerat underskott som uppgår till 1 000 euro per invånare. Staden var nära gränsen 2012, men nu är det ackumulerade underskottet nere i 8,5 miljoner, knappt 300 euro per invånare.
Det beror förstås på att Ekenäs Energi omvandlades till ett aktiebolag vilket gav staden 18,6 miljoner i intäkter. Men Raseborg har fortfarande 8,5 miljoner i ackumulerat underskott att täcka.
För Hangös del gjorde bolagiseringen av hamnen att hela det ackumulerade underskottet kunde täckas.
Men bakom de uppmuntrande bokslutssiffrorna finns ändå en hel del hotbilder. Skuldsättningen är en av den.
Också här är Ingå ett undantag, kommunen lyckades minska sin upplåning under fjolåret. Nu har Ingå 2 582 euro per invånare i lån, i fjol var summan 2 809 euro.
Hangös totala lånebörda växte från cirka 50 till 51 miljoner, Sjundeå ökade sin upplåning från 3 016 till 3 280 euro per invånare, och Raseborg har nu 3 977 euro per invånare i lån, mot 3 505 euro 2012.
Den genomsnittliga lånestocken bland Finlands kommuner är 2 550 euro per invånare.
Så länge räntenivån är låg är låneutgifterna hanterliga. Men då den ekonomiska aktiviteten tar fart stiger räntorna till normalare nivåer. Då kan ränteutgifterna bli en av de snabbast växande utgiftsposterna i de kommunala ekonomierna.
Här befinner sig staten och kommunerna i samma dilemma.
Den ekonomiska utvecklingen är en annan stor osäkerhetsfaktor. Om den förblir svag och arbetslösheten ökar i stället för att minska så märks det på inkomstsidan i den kommunala hushållningen. Åtstramning och nedskärning fortsätter att vara flitigt använda begrepp i kommunerna.