"Stryker inte kring husknutarna för att springa iväg med barn"

– Vi är helt beroende av information från andra. Om ingen anmäler så får vi heller inte kännedom om när barn far illa.

Socialskötarna säger att de nog får in anmälningar av släkt och grannar. Det är de officiella aktörerna som är problemet. I staden där de arbetar får de till exempel förvånansvärt få anmälningar från vuxenpsykiatrin trots att många familjer som är klienter hos vuxenpsykiatrin också behöver barnskyddstjänster.

– Man är rädd för att äventyra det egna klientförhållandet. Andra anmälare däremot har orealistiska förhoppningar, såsom att vi genast sätter in barnet i ett skolhem och allt blir bättre.

Andra befarar, utan orsak, att barnen placeras utanför hemmet. Det är mycket få fall som leder till omhändertagande och också i dessa fall har vi oftast föräldrarnas medgivande.

– Det är inte så att vi skulle stryka kring husknutarna i väntan på chansen att springa iväg med någons barn.