Studentbetyg duger inte som kvalitetsmätare på undervisningen

Experter oroar sig över regeringens planer på att gymnasieanslagen ska bestämmas av kvaliteten på undervisningen.

En pålitlig metod för att mäta kvaliteten finns inte ännu, ändå ingår den resultatbaserade finansieringen i regeringsprogrammet.

Aulis Pitkälä som är generaldirektör på Utbildningsstyrelsen hör till dem som är kritiska.
– Jag har funderat på det här en hel del utan att hitta ett svar på hur mekanismen bakom resultatfinansieringen skulle fungera eller hur resultaten skulle mätas.

Han tycker inte det finns något entydigt problem i den finska gymnasieundervisningen som skulle gå att lösa genom resultatfinansiering. Statens ekonomiska forskningscentral kom fram till samma resultat i en utredning som offentliggjordes tidigare i år.

Specialforskare Jenni Pääkkönen säger att modellen kan leda till att skolorna behandlas ojämlikt.
– Det går lätt så att vissa skolor belönas varje eller vartannat år utan några större ansträngningar. Skolorna som finns i botten av listan sporras inte av det här, för de upplever att de inte har några möjligheter att belönas. Så i slutändan anstränger sig ingen mer än tidigare, pengarna bara delas ut på annat sätt än tidigare.

Jorma Kauppinen som är direktör för allmänbildande utbildning på Utbildningsstyrelsen tycker att resultatfinansieringen lämpar sig dåligt för våra förhållanden där eleverna fritt får välja vilket gymnasium de vill till.

– Det vore märkligt att de skolor som får elever med en utmärkt utgångspunkt och via det når bra resultat, skulle få ytterligare resurser för att förbättra sitt resultat. Eller tvärtom, att man skulle skära av de här skolorna och ge till dem som klarar sig sämre.

FNB lyckades inte nå undervisningsminister Krista Kiuru (SDP) eller någon från Undervisningsministeriet för en kommentar.

Någon officiell rankinglista på gymnasierna i Finland existerar inte. Jämförelserna i medierna bygger på resultat från studentskrivningarna. I dem rangordnas gymnasierna helt enkelt utifrån vem som presterar bäst i skrivningarna eller så jämförs resultaten från studentproven med den nivå eleverna hade då de gick ut grundskolan. Speciellt i den senare modellen och framförallt då det handlar om små gymnasier kan resultaten kasta mycket från år till år.

Det innebär att bedömningsmetoderna inte är pålitliga, säger Pääkkönen.
– I verkligheten kan undervisningskvaliteten i inte variera så mycket att skolans placering ändras med tvåhundra placeringar på ett år.