Nu ska skolan bli jämställd

Malin Gustavsson har glöd i blicken. Man hör på hennes sätt att diskutera jämställdhet att hon gjort det i många år. Termerna och åsikterna kommer instinktivt till henne där hon leende och tillbakalutad sitter och pratar om sina hjärtefrågor över en chai latte. Trots att hon sedan länge varit en synlig person i den feministiska debatten i Svenskfinland var det först under studieåren som hon blev feminist.

I dag är hon den enda i Svenskfinland med yrkestiteln jämställdhets- och mångfaldskonsult. Hon är ändå noga med att påpeka att det finns många som jobbar för jämställdhetsfrågor utan att det är deras yrke.
– Det finns många lärare, journalister och författare, till exempel Märta Tikkanen, som på olika sätt lyfter upp jämställdhetsfrågor. Jag upplever att de ”osynliga” konsulterna ökar och att jämställdhetsarbetet engagerar allt fler.

Material på webben
Jämställdhetsdebatten fick fart redan på 1970-talet och har överlag ett brett politiskt stöd. Hur jämställdhet ska åstadkommas i praktiken råder det däremot vitt skilda uppfattningar om, till exempel när det gäller skolan. Undersökning efter undersökning visar att flickor och pojkar bemöts och bedöms olika i skolan.
– Finland har alltid klarat sig bra i Pisaundersökningarna. Å andra sidan är skillnaden mellan hur flickor och pojkar klarar sig allra störst i Finland. Många länder vill kopiera den finska modellen, men tänker inte på att de då kanske kopierar ett annat strukturellt problem, säger Gustavsson, som har arbetat mycket med jämställdhet inom den finlandssvenska utbildningen.

I höstas utarbetade hon en handbok för jämställdhetsarbete för andra stadiets svenska utbildning för Utbildningsstyrelsen och Folkhälsans Förbund. Nu har hon tillsammans med konsultföretaget Gaudiell producerat ett tvåspråkigt webbaserat studiepaket, Jämställdhet i lärande, för daghem och skolor på uppdrag av delegationen för jämställdhetsärenden. Studiepaketet ska stödja pedagoger och andra intresserade att främja jämställdhet i arbetet med barn och unga. I skolvärlden känner många att något måste göras, säger Gustavsson, men man vet inte alltid vad och hur.

Duktiga pojkar?
– Det talas ofta om att det finns för få manliga lärare, men jag köper inte det argumentet. Det handlar inte om kön utan om konstruktionerna kring könen. Jag menar, hur mycket ingår det i idén om att vara pojke att vara duktig i skolan? Uppfattningarna om kön begränsar oss. Arbetet kring jämställdhet borde inte begränsa sig till skolan utan tas med också på ridlektionerna och fotbollsträningarna. Men i skolan är det lättast att gå in och göra något åt könsrollerna eftersom man når alla där.

I dag kräver jämställdhetslagen bara att läroanstalter på andra stadiet ska ha en jämställdhetsplan. Regeringen har beslutat att det före 2015 kommer att bli obligatoriskt också för grundskolorna.

Ny syn på jämställdhet
Gustavsson säger att synen på, och därmed också metoderna för jämställdhetsarbetet just nu genomgår en stor förändring. Det beror både på att det skett ett generationsskifte i synen på kön och på att andra diskrimineringsgrunder än kön, såsom till exempel sexualitet, funktionalitet och etnicitet, på allvar börjat ta plats i diskussionen.
– Normkritik betyder att man kritiskt granskar de oskrivna reglerna, stämningarna och strukturerna som begränsar eller utesluter människor. Det är ett sätt att komma åt de där attityderna som det så ofta pratas om men som är svåra att komma åt. De där sexistiska skämten, ett stödsystem där du inte får plats eller lagar som diskuteras som samvetsfrågor, säger Gustavsson.

Det handlar om saker som känns problematiska för dem som tillhör normen, men som betyder respekt och existensberättigande för den som inte tillhör den. En aktuell fråga är till exempel homosexuellas rätt att gifta sig, som förkastades i riksdagens lagutskott förra veckan.
– Det är viktigt att vara självkritisk och visa respekt för dem som höjer rösten från marginalen. Det är det mitt arbete egentligen handlar om, om att se varandra för de människor vi alla är.

Därför tycker Gustavsson att det vore problematiskt om professuren i kvinnovetenskap vid Åbo Akademi inte besätts efter att den nuvarande professorn går i pension 2016, vilket har diskuterats. Kvinnis fungerar som bas för en kritisk diskussion som inte bara gäller kön utan också just normkritik.
– Om det inte finns en professor kan forskning inte handledas, vilket är problematiskt med tanke på att Svenskfinland ofta slopas i de forskningar som görs på finskt håll. Dessutom har den svenska sidan ett starkt nordiskt samarbete och tillgång till nordisk forskning på ett sätt som inte finns på finskt håll. Kvinnovetenskap handlar inte bara om kvinnor utan om maktförhållanden och normer överlag.