Vargen kan inte hålla sig osynlig i bebyggda områden

Enligt Heikkinen är det omöjligt för vargarna att hålla sig osynliga i södra och västra Finland, där bebyggelsen finns överallt.
Han påminner om att Finlands vargar för bara 5–10 år sedan praktiskt taget levde i glesbygderna i Norra Karelen och Kajanaland. När vargarna rör sig söderut eller västerut, där det finns betydligt mer bebyggelse, kan de inte undgå att stöta ihop med människor.
Heikkinen säger att i stort sett alla vargar som rör sig i södra Finland befinner sig på en gårdsplan i något skede. De blir mycket snabbt stämplade som "gårdsvargar", trots att deras beteende är normalt. Sjuka, skadade eller utsvultna individer är en sak för sig.

Vargarna har själva vandrat söderut och västerut. Heikkinen berättar att en varg vars rörelser man följde med lunkade raka vägen från Rautavaara till Kjulo och därifrån vidare till Kyrkslätt och sedan Villmanstrand.

Alfaindivider i nyckelposition
Heikkinen tror inte att brist på älgar eller andra bytesdjurdriver vargarna till gårdar och tätorter. Däremot kan problemen uppstå när ledarindividerna i en flock, alfahonorna och alfahanarna, dödas. Det har funnits tecken på att vargflockar splittras i par eller mindre grupper.
– Om allt är som det ska i vargflocken finns där alfaindivider och en drös med valpar. Alfaindividerna är huvudorganisatörer av jakten, de kan den saken.
Enligt Heikkinen deltar flockens övriga medlemmar i jakten efter förmåga, kunnande och ålder.
– Om också den andra alfaindividen tas bort kanske jakten inte lyckas, och det blir ont om mat, man måste börja göra någonting annat.

Fallet i Perho väcker känslor
Vargdebatten går het just nu. Professor Pertti Rannikko vid Östra Finlands universitet har forskat i rovdjurspolitik, och han anser att det uppmärksammade tjuvjaktsfallet i Perho är orsaken.
– Man har ju aldrig tidigare lyckats gripa tjuvskyttar på bar gärning.

Rannikko säger att man måste se allvarligt på de problem som skyddet orsakar i människors vardag.
Han anser att man borde se på de kostnader som uppstår på lokal nivå. Enligt honom borde staten betala till exempel för skolskjutsarna.
Samtidigt borde man enligt Rannikko ingripa kraftigt mot tjuvskyttet, och där behöver också Jägarförbundet skärpa sig. Om tjuvskyttet på varg bekämpades på samma sätt som tjuvjakt på älg skulle problemet snart vara under kontroll, tror Rannikko.