Barn till veteraner led av tigandet

Barn till föräldrar som varit med om kriget växte ofta i en atmosfär där man varken talade om eller ingrep mot att män stack iväg, söp och brukade våld.

Männen som traumatiserats i kriget fick stöd främst av varandra.
När föräldrarna förteg svåra saker och inte kunde behandla dem började också barnen känna skam.
– När till exempel en 18-årig pojke frågade sin far om han nu kan gå på krog svarade pappan: I din ålder var jag i löpgraven. Den avundsjuka pappan klarade inte av att se sin son leva i normala förhållanden, säger författaren och journalisten Irja Wendisch.
Hon har skrivit tre böcker om följderna av kriget. Den nyaste boken är personligast. Den heter Pitkä taistelu, sotilaiden lasten selviytymistarinoita (Den långa kampen, berättelser om barn till soldater klarat sig) och ges ut av förlaget Gummerus. Boken handlar om finländare födda på 1950- och 1960-talen, som förenas av att de som barn lärt sig förtiga problem och därför kan ha överfört trauman på nya generationer