”Det här är vår grej”

Allting började av en slump. För ett år sedan fick Kristian Runeberg boken Självbiografierna av författaren Thomas Bernhard i julklapp. Det visade sig att texten var på tok för liten för hans ögon.

Kristina Dufholm kom till undsättning och eftersom hon även själv önskade ta del av boken, erbjöd hon sig att läsa boken högt i stället. På den vägen är det. Under året som gått har det blivit många fler böcker. I dag är högläsningsstunden i sängkammaren lika naturlig som tandborstningen. En halvtimme per kväll, maximalt trekvart.

– Det beror på hur länge Kristian orkar. Han somnar lätt, skojar Kristina Dufholm.

Stressen försvinner

Kristina tar fram en bok som ligger på ett välfyllt bokbord invid soffan. Den har utkommit i höst och är skriven av en av parets vänner. Vi sätter oss alla tillrätta. För ovanlighetens skull sker högläsningen nu i vardagsrummet i de inbjudande fåtöljerna.

Hennes röst ljuder genom rummet. Med ens infinner sig en rofylld stämning, bruset och stressen från gatan blir alltmer avlägset. ”I mitt minne finns outplånligt inpräntat en upplevelse...”. Bengt Bergmans röst blandas med Kristina Dufholms. Allting flyter ihop. Vi lyssnar andäktigt. På bordet fladdrar en ljuslåga.

– Det är en välsignelse att ha Kristina, eftersom jag själv ser lite dåligt att läsa. Dessutom gör hon det så bra, säger Kristian Runeberg.

Kylan i rummet

Själv har Kristian klara minnen från sin barndom då hans farmor läste högt för honom. Hon hade iakttagit att sonsonens läsning avancerade lite trögt. Men hans inlevelseförmåga utvecklades.

– Allt blir väldigt visuellt för mig. När någon börjar läsa är det som en film skulle börja rulla, säger Kristian.

Kristina har minnen från sin egen skoltid då hon blev ombedd av sin lärare att läsa högt för kamraterna under handarbetslektionerna. Flickorna arbetade så mycket mer koncentrerat på det sättet. När hon blev äldre och fick egen familj läste hon flitigt för sina tre barn.

Även hon har klara minnen av upplevelser förknippade med högläsning, speciellt från tidig vuxenålder. De minnena går tillbaka till 1950-talet då hon fick sitta i ett vackert hem i Borgå för att lyssna till högläsning av sin dåvarande blivande svärfar. Charles Dickens och Pickwick-klubben hörde till favoriterna.

– Det var kallt i rummet som eldades med ved. Läsningen avbröts ibland av gymnastikövningar för att vi skulle få fart på blodcirkulationen.

Läs mer i lördagens tidning!