"Investerarna ska bära riskerna"

– Finanskriser har funnits i århundraden, men situationen har blivit allt farligare eftersom finanssystemet vuxit sig så enormt stort, säger Korkman i en intervju för FNB.
Korkman säger att finanssystemet blivit så snabbt i vändningarna, komplicerat, långt utvecklat och effektivt att det därför blivit sårbart och känsligt för kriser. Kriserna får enorma effekter för samhällsekonomin.
Korkman stöder det förslag som en arbetsgrupp ledd av Finlands banks chef Erkki Liikanen nyligen presenterade. Enligt förslaget borde bankernas depositionsverksamhet separeras från bankernas mer riskfyllda verksamhet. Liknande projekt är aktuella även i USA och Storbritannien.
För tillfället skyddas alla depositioner av staten, men även riskinvesteringar är skyddade eftersom bankerna blivit för stora för att krascha. Det här betyder att bankverksamheten lutar mot riskfylld verksamhet, anser Korkman.
– Depositionsskyddet borde närmast gälla dem som gör insättningar, inte andra som finansierar bankernas verksamhet.

Samhället ska övervaka
Korkman stöder planerna på en gemensam bankunion i EU, som skulle innebära mera stabilitet. Bland annat en gemensam banktillsyn skulle ingå i bankunionen.
– Vid problem kunde man snabbt ta över bankerna – spjälka upp dem, avsluta dem, sälja dem, sätta de dåliga bitarna i en skräpbank och kapitalisera de goda.
– Naturligtvis som så att ägarna förlorar sin förmögenhet i samband med det.
Den pågående eurokrisen är enligt honom i grund och botten en bankkris, med undantag för Grekland där problemet är statens skulder. Den globala finanskrisen fick sin början hösten 2008 i USA då investeringsbanken Lehman Brothers gick i konkurs.
Korkman säger att bankerna naturligt nog inte vill ha en skärpt övervakning och nya skatter. Men ur samhällets synvinkel skulle åtgärderna vara förnuftiga.
Ett annat problem är att medborgarna inte övervakar bankerna eftersom de inte behöver oroa sig för sina besparingar.
– Därför är det av största vikt att samhället övervakar bankerna.
Han betonar också vikten av hur samhället är uppbyggt. Den nordliga välfärdsmodellen bygger på att människor känner förtroende för sina medmänniskor och staten. I Sydeuropa finns inte samma förtroende utan familjen står för den viktigaste tryggheten.
– Jag tycker den nordiska modellen är bra.