Hundratals krigsfångar dog under banbygge

Ett sådant projekt var järnvägen mellan Orivesi och Jämsä. I det projektet deltog cirka tusen krigsfångar.
En tredjedel av dem dog av köld, svält och olika sjukdomar, berättar den facklitterära författaren Tenho Pimiä i sin nya bok Sotavankileiri n:o 23 (Helsinki-kirjat).
Pimiä berättar om lägret som fanns i Orivesi i ett år, hur det fungerade och vilken inverkan det hade på närmiljön. Krigsfångarna arbetade inte bara med järnvägsbygget utan också i skogen och på bondgårdar.
Lägret har ett ganska dåligt rykte bland dem som kommer ihåg det.
– De kommer främst ihåg den misär som rådde där. Militärförvaltningen försökte förbättra förhållandena, men det fanns allt för många fångar i relation till resurserna, säger Pimiä.
Finländarna hade hoppats på så stora krigsbyten att man hade kunnat hålla fångarna med bland annat kläder för att minska behovet av egna satsningar. Tillgången på mat var dessutom usel i hela landet vintern 1941–1942, men speciellt dålig var den i fånglägren.