En handfull av gäddor. De här gynnarna väger bara 0,01 gram

Paavo Paju kämpar för gäddan

Vilket dagis har flest småttingar i Västnyland? Är det Rasebo? Mäntykoto? Eller kanske Labyrinten? Fel, fel, fel! Rätt svar är Gäddans barnkammare på Bengtsår med sina 10 000 yngel.

Paavo Paju är en man med en mission.
Hans far var fiskare. Hans farfar var fiskare. Hans förfäder var fiskare. Själv är Paju styrelseordförande för Hangö fiskeområde, och har med sorg iakttagit hur de en gång så gäddrika vattnen kring Bengtsår blivit allt tommare.

– Förut fick man alltid femkilosgäddor när man fiskade här, säger han medan vi puttrar fram längs de bleka vassruggarna.

– Men för ungefär 20 år sedan hände något. Gäddorna började försvinna. Först i Sverige, sedan här. Ingen vet vad det beror på.

Livet börjar i Trollböle

Paju vägrar att stå handlingsförlamad inför den oförklarliga gäddöden. Han väljer att kämpa.
I båtens mitt ligger en vatten- och syrgasfylld plastpåse, där 10 000 pigga gäddyngel ilar runt som små svarta insekter. Dem ska Paju plantera ut i naturen.
Jag böjer mig fram och följer deras rörelser med blicken.
”Tänk att de små liven ska förvandlas till stora monster som biter otursamma simmare i familjejuvelerna”, tänker jag förundrat.
Ynglen är köpta för summan 67 euro från Trollböle fiskkläckning en halvtimme tidigare. Efter att ha skopats upp ur sitt akvarium, räknats (fakta: 10 000 yngel fyller 1,7 deciliter) och åkt såväl bil som båt har de små liven nu nått sin slutdestination.

Tryggare på dagis

– Tror du de är sjösjuka? skrockar Paavo Paju och manövrerar in båten i det trånga dike som leder till daghemmet.

Gäddans barnkammare har varken gunghästar, legoklossar eller pokémon-mjukisar. Det är, kort och gott, ett lerigt hål i marken. Här ska ynglen simma runt och snaska växtplankton tills de känner sig redo för Det Stora Blå.

– Platsen är idealisk. Träden skyddar dem från rovfåglar. Hit rinner sötvatten och här finns plankton att äta. Det är precis till sådana här platser som gäddorna simmar för att leka.

Tidigare har Hangö fiskeområde helt sonika dumpat ynglen i havet. Chansen att överleva i vassen är ändå långt mindre än på en trygg plats som barnkammaren. Ute till havs klarar sig endast mellan 2 och 5 procent, men här är siffran betydligt högre.
Paavo Paju är ingen sentimental kille. Utan några oroliga ”nog klarar ni väl er?” eller ”säg till om någon är dum med er!” plockar han fram en orange båtskopa och börjar ösa ut ynglen i bassängen.

Växer så det knakar

Efter bara några minuter är det över. Jag försöker spana efter ynglen i dagisets dunkla vatten, men de är redan försvunna.

– Det var det, konstaterar Paavo.

Det var det. Nu återstår bara att se om det blir några gammelgäddor av de små ynglen. Men det är naturens uppgift. Paavo Pajus uppdrag är över.

– Gäddorna växer snabbt, säger han.

– Redan vid midsommar kommer de att vara 5 centimeter långa. Efter tre somrar är de bussiga gäddor på 500–600 gram. Det är en enorm ökning med tanke på att de väger 0,01 gram nu.