Evitskogsrevyn kretsar kring sex

Risken med att sätta upp en revy som bara ska handla om sex är att den blir tjatig eller rentav pinsam. I Evitskog lyckades revygänget hålla humorn på rätt nivå så den gick hem hos publiken.

Det första vi ser då ridån går upp på Evitskogsscenen är en pressad Sauli Niinistö (Hannu Främling) som sittande vid ett kontorsbord räknar falska sedlar han nyss tryckt upp för att rädda landet från total undergång. Att hans fru Jenni Haukio (Lenita Lehtonen) är less på hans eviga räknande är uppenbart och kommer snart att få ödesdigra följder.

I en av de roligaste scenerna hittar vi henne under täcket med vårt östra grannlands president Vladimir Putin (Kristian Friman) som kommit till Haukios undsättning. Hon vill ha barn och eftersom Sauli inte ställer upp gör hon som så många andra gjort före henne: går till grannen.
– Det är bara sex, bedyrar Putin när Niinistö kommer på dem.

Det roliga här är att se likheterna mellan skådespelarna och de verkliga människor de gestaltar. Likheterna ger revyn ytterligare en dimension, utöver de roliga skämten och goda skådespelartalangerna.

Diskretion fungerar
Revyns första akt går ut på att behandla olika aspekter kring sex – både räkneordet och aktiviteten, vilket Niinistö-Putin-Haukio-scenen var är ett utmärkt exempel på. Det görs med språklig finess och taktfullhet, så att sexscenerna känns roliga i stället för prekära. Det ligger en hårfin skillnad däri, och den kan vara svåra att förutsäga. Det är publikens sak att avgöra om det lyckats eller inte.

Hos premiärpubliken tycks skämten gå hem. Räkneordet sex känns däremot, efter otaliga upprepningarna, stundvis påklistrat. Som om det lagts dit bara för att skapa ett ledmotiv.

Lustiga scener
En scen som får skrattsalvor att bryta ut hos publiken är den där pappa Roger Nordström och mamma Camilla Backman-Soinio ska tala om "det här med sex" med sina barn. Att göra det genom att klä ut sig till ett bi och en kaktus visar sig vara misslyckat, men är dock mycket underhållande för åskådarna. Nordström som är utklädd till ett stort bi, surrar ogillande till varje gång ämnet blir för pinsamt för honom och man kan nästan känna hans motvillighet inför uppdraget.

En annan rolig scen som kräver ett omnämnande är inspelningen av Svenskfinlands första porrfilm. Här får Thomas Blomqvist en känga för att inte få något till stånd i riksdagen, men hans kvinnliga kollegor Kristina Gestrin, Ulla-Maj Wideroos och Mikaela Nylander anser att han nu har sin chans. Till publikens förtret, eller kanske lättnad, släcks ljuset just då byxorna åker av!

Pridefestivalen blir något av första aktens höjdpunkt trots att, eller kanske just för att, den inte blir som organisatörerna hade tänkt sig. Det var meningen att de som är stolta över sin by och vill ha tillbaka skolan, bankerna och skridskoplanen skulle samlas i centrum, men i stället kom Finlands hbt-gäng dit. Felet låg i att ordet Proud hade blivit Pride (praid) på skylten.

När Anders Sandelin gör entré som transvestit iförd en röd långhårig peruk, leopardtrikåer och chockrosa läppstift som delvis finns på tänderna når revyn sin klimax.

Fin sång
Att allt detta sker i första akten leder till att tempot i akt två känns betydligt slappare. Helst hade det fått gå åt motsatt håll – från högt tempo till ännu högre.
Johans Nybergs sång om hans "Dingeling" blir det som publiken verkar gilla mest under akt två. Goda sångare finns det för övrigt gott om och det känns fräscht med populärmusik i form av låtar som Gangnam style, Ansiktet-Äckligt och I'm not gonna write you a lovesong. I en stor del av låtarna framförs samhällskritik då orden byts ut, vilket ger den annars så skämtsamma helheten en gnutta välkommet allvar. "Kvinnan ska ta konsekvensen om ej männen kan se gränsen" är den ironiska texten i en av låtarna.

Då det är fart och fläng på scenen mår publiken allra bäst. Därför är det en aning synd att den nedstämda låten Skyfall från den nyaste James Bond-filmen får avsluta revyn.