"En fotbollsmatch är ett människoliv i miniatyr"

– Vi vet att hela livet inte hänger på det, men ändå är det så viktigt. Det är som någon har sagt: "Av alla ting i livet som inte är så viktiga, är fotbollen det viktigaste".

Kim Lück, 49, är en kontrasternas man. När Lopa:s nya verksamhetsledare sitter på läktaren vid Lojo idrottsplan med sina stora händer i knäet är det svårt att gissa vilken inre sensibilitet han rymmer. Till vardags nystar Kim upp själatrassel i Helsingfors som studentpräst, och tidigare jobbade han som sjömanspräst i Antwerpen, Belgien. Han är även ny verksamhetsledare för Lohjan pallo, Lopa, med uppgift att styra det svajiga skeppet på rätt kurs som styrelsens högra hand.

Gemensamt för alla dem han kommit i kontakt med under sitt värv – studerande, sjömän, idrottare – är att de är människor i rörelse.

– De präglas av ett temporärt tillstånd, säger Kim.

– De befinner på platser där de inte planerar att stanna hela livet. Okej, det finns folk som har varit på sjön i trettio år, men deras liv är oftast uppdelade mellan en månad ledigt, en månad jobb.

Besviken då gränsen kom emot

Som idrottare tvingas man i sin tur leva med vetskapen om att ens tid inom tävlingsidrotten är begränsad. Efter trettioårsstrecket tvingas de flesta satsa på andra saker i livet.

– I idrotten strävar människan mot sina egna gränser och det kan vara en besvikelse då de kommer emot.

Inom idrotten gäller också regeln att många deltar, men bara en kan vinna. Kim Lück vet hur tufft det kan vara. Han började spela fotboll som knatte i Esbolaget Honka och närde en dröm om att bli invald i stadens juniorrepresentationslag.

– Men jag lyckades aldrig. Jag var aldrig tillräckligt bra. Jag minns att jag var irriterad, jag hade velat göra det så länge.

På senare år har idrotten vaknat upp för mental träning, konsten att motivera sig till att träna, att kunna ta motgångar och att lära sig hur man tacklar prestationsångest.

– Vår andliga sida inte något som plockas fram en gång till jul, en gång till påsk, utan vi är andliga människor i allt vi gör, också som idrottare, säger Lück.

Få på gurkan

Under en riktigt eldig fotbollsmatch kan stämningen på läktarna närmast liknas vid ett religiöst väckelsemöte. Kim har frågat sig vad det är som får 50 000 människor att komma till en fotbollsplan för att skrika och ropa för full hals.

– Det måste vara signifikant. Det måste betyda något. Jag har alltid tänkt att en fotbollsmatch är ett människoliv i miniatyr. Det är ett spel på gång, vissa regler måste följas. Du har ett motstånd. Du konfronteras. Och utgången är oklar. Fastän du ger allt kan du ändå få på gurkan.

Läs mer i lördagens (26.10) VN/eVN.