Spelnördarna vill in i dina öron

När jag träffar de två killarna på Art Café Serendipity i Karis har de spelat in avsnitt tre av Luccast natten innan. Nu sitter de med varsin koffeinhaltig dryck för att jaga bort tröttheten. Den här gången blev det ett nästan två timmar långt snack om bland annat spelkaraktärer kontra filmhjältar. Det kommer att komprimeras till en mp3-fil nära dig inom kort.

– I princip har vi talat om spel över Teamspeak så länge vi har känt varandra. Nu tvingas också allmänheten lyssna på oss, säger Jan Karell, 30, från Karis.


Började med Commodore 64

Podcasts, nedladdningsbara radioprogram, är en medieform som har vuxit explosionsartat de senaste åren. Idén till en västnyländsk spelpodcast föddes då Karell lyssnade på att avsnitt av amerikanska Diecast.
– Det är några typer som snackar i munnen på varandra över Skype. Jag tänkte att, hej, det där kan jag också göra.

Namnet Luccast kommer från deras spelförening Luc, som står för Länsi-Uusimaa Chapter. Ingendera av herrarna har någon medievana sedan tidigare – Karell jobbar i Sotkas lager i Karis och hans parhäst Jens Stenström, 30, är kvalitetsansvarig på väktarföretaget Sydbevakning. Men spelen tvinnar sig som en röd tråd genom deras liv.

Eller som Stenström säger i pilotavsnittet:
– Jag satt vid familjens Commodore 64 tills de tyckte att jag hade suttit där för länge. Då köpte de en Amiga 500, och så satt jag vid den. Och så fortsatte det.


"Jan är helt galen"

Den dynamiska duons vägar korsades för några år sedan då Karell hörde rykten om en brädspelsklubb i Sjundeås djupaste skogar. En mörk kväll körde han dit längs slingriga vägar och knackade på dörren. Stenström öppnade, och välkomnade på sant nördmanér nykomlingen till den chipsflottiga gemenskapen med öppna armar och en kall öl.

– Jan är helt galen. Vi var mitt ute i skogen. Tänk om vi hade varit seriemördare? säger Stenström.

– Hur visste ni att jag inte var en seriemördare? frågar Jan.

– Nåjo, vi blev nog lite fundersamma då du berättade att du är en vänsterhänt raseborgare som inte dricker kaffe …


Skämdes för spelintresset

Stenström berättar att han skämdes för sitt spelintresse då han växte upp i Helsingfors. Först långt senare kom han ut ur nördgarderoben. Men fortfarande låter han instinktivt bli att berätta om spelpassionen då han träffar nya människor, trots att nörderi i dag har blivit allmängods.
– Nu för tiden måste man nischa sig för att vara en riktig nörd, säger Karell.

Själv beskriver han sig som en science fiction- och fantasyslukare med brädspelstärningarna rasslande i huvudet. Att de två killarna har en bakgrund som brädspelare gör att de ser på spelmediet med andra ögon än gemene spelare. Det här är ett återkommande tema i Luccast, även om podcastens fokus ligger på digitala titlar.

– I det senaste avsnittet diskuterar vi strategispelet Frozen Synapse. Det är ett intressant exempel på när spelskaparna har tagit idén från ett brädspel, men använt sig av spelmediets fördelar. Många digitala varianter av brädspel är tyvärr konverteringar rakt av, säger Stenström.


Vår bästa tid är nu

Spelmediet får ofta kritik för att vara för enkelspårigt och vapenfetischistiskt. Men enligt Karell och Stenström har klimatet aldrig varit intressantare än i dag.

– Trots att spelen har funnits sedan 60-talet är det först de senaste fem åren som vi har sett en ordentlig utveckling inom story, karaktärer, berättandeform, säger Stenström.

– I dag finns en enorm bredd. Vi har allt från storspel som GTA 5 till sociala spel och smala indietitlar – spel som Minecraft och Terraria som inte hade kunnat slå igenom för några år sedan.

Målet är att släppa två avsnitt av Luccast i månaden. Längden på avsnitten rör sig kring en och en halvtimme.
– Om vi löpte amok helt skulle avsnitten landa på fyra fem timmar, varnar Stenström.