Utsatta småbarnsfamiljer i bröstcancerns kölvatten

Att klara uppehälle och barnskötsel kräver en hel del av unga familjer. När den ena föräldern långa tider är ur spel på grund av cancerbehandling behövs stöd och hjälp.

Från samhällets sida finns inget stöd att få.

Den erfarenheten har Solja Kvarnstsröm, som första gången fick diagnosen bröstcancer när hon var 23 år gammal. Den gången innefattade behandlingen operation,  men inte cellgifter. När cancern återkom krävdes cytostatika som gjorde att hon under en lång period var kraftlös och illamående. 

Trots de tuffa erfarenheterna ser Solja att cancern gett henne någonting väldigt värdefullt: En ljusare livssyn och en förmåga att uppleva allt vackert i omgivningen. Den stärka livskänslan gör att varje stund är full av  mening.

Sitt livsmål sammanfattar hon i orden:

‒  Att leva tills barnen är vuxna. Sen kan jag sätta upp nya mål. 

Solja hör till de unga modiga kvinnor som lyfter fram frågor som har med inställningen till bröstcancer att göra. 

– Folk tror att det handlar om håret, men håret nog det sista man tänker på.

Klimakterievallningar som ung

Det tar tid innan krafterna återkommer efter cellgiftbehandlingarna, man blir svag och illamående.

– Sen är det skönt när det är över. Men samtidigt går krafterna på något sätt ur en. Ingen tänker på att man kunde behöva hjälp så här efteråt.
– Och det förstår jag! Var och en begriper saker bara ur sin egen erfarenhet.

I vården ingår även hormonbehandling som ger klimakterievallningar. 
– Mitt liv blir aldrig som vanligt igen, det är mot naturen att vara i klimakteriet nu. Men jag är glad att ha det här jobbet. Under sommaren när det var varmt och jag fick svettningsskov, var det skönt att jobba bland korna och kunna sätta huvudet under vattenkranen, säger Solja som är agrolog och jobbar på en lantgård med kor. 
 

Mera än bortopererat bröst

Solja lyfter fram vikten av kamratstödet i Facebook-gruppen Siskojen Siskot, där det frodas en härlig humor men man också vågar sörja tillsammans.  

Hon är också med i fotokampanjen Monokini 2.0 som med konstnärliga medel visar att  cancerkvinnorna är mera än bortopererade bröst: De är personliga, vackra och härliga kvinnor. 


Läs hela intervjun i fredagens VN/eVN.