Europeiska ringmärkare skådade fåglar i Hangö

Är man fågelintresserad, så är man. Och det som är vardagsmat i Finland, är det inte nödvändigtvis på andra håll i Europa.
Stephen Baillie hade gärna spanat in en spillkråka, sådana ingår inte i den brittiska fågelfaunan.
Det gör däremot trädkryparen, upplyste organisationen Eurings sekreterare Jaquie Clark.

Men, påpekade hon, i en  mera grå och mindre brun färgvariant än det exemplar som på lördagsförmiddagen ringmärktes av stationsskötaren Aleksi Lehikoinen efter att den hade fastnat i ett av näten vid Hangö fågelstation längst ute på Tulludden.
Inom loppet av bara en kort stund, delades trädkryparens öde också av två sparvhökar – en ung hanne, och en betydligt större hona som gjorde förnyad bekantskap med näten: hon fick sin ring på Uddskatan så sent som i fredags.

För samarbete

Vid fågelstationen, som sedan 1979 upprätthålls av Tringa, var det tjockt med gäster under lördagen.
Bland dem alltså en busslast företrädare för Euring – paraplyorganisation för de nationella ringmärkningsprogrammen runt om i Europa, med uppgift bland annat att koordinera och bädda för samarbete mellan de europeiska ringmärkningscentralerna
Euring upprätthåller också en omfattande databas med tio miljoner noteringar – data gällande dels utförda ringmärkningar och dels påträffade, ringmärkta fåglar.

Dubbeljubileum

Organisationen har sedan i torsdags varit samlad till konferens, den hålls vart annat år och var nu förlagd till Helsingfors.
Extra festligt, eftersom det fanns anledning att celebrera såväl organisationens 50-årsjubileum som jämnt 100 år av ringmärkning i Finland.
Och som avrundning, efter de renodlade mötesdagarna, yppade sig alltså en synbart uppskattad möjlighet att titta närmare på Hangö fågelstation.
Där för övrigt vädret snarare förde tankarna till juli än till september.