Positiv. Trots ett helt arbetsliv med döden har Greger Wessbergs orubbliga optimism inte tagit skada. På fritiden är han aktiv inom BK-46:s fotboll. Foto: Benjamin Knopman

Den sista kompisen

Oftast lyckas han hålla tillbaka tårarna. Men ibland brister det. Begravningsentreprenören Greger Wessberg har förberett barn, vänner och sin egen pappa inför den sista vilan.

– Det kommer en punkt …

Han ser ned i bordet, trevar efter orden.

– Ibland när jag jobbar måste jag se upp och titta ut, genom fönstret. Man ser ingenting genom det, inga människor, ingenting, men jag har märkt att det hjälper.

Greger Wessberg talar med lugn röst, väger varje ord noggrant.

Iklädd en sober svart kostym, med vit skjorta och randig slips, sitter han bakom sitt skrivbord i Werthmanns begravningsbyrå i Karis. Här brukar han träffa anhöriga till personer som gått bort. För att prata om praktiska arrangemang. Och för att lyssna.

Precis som han har gjort i nästan fyrtio år.

– Jag vill inte säga att jag har sett allt. Men med åren som har gått, med allt jag har varit med om, blir det någon form av rutin, fastän det är fel ord. Samtidigt inser man hur bräckligt ett mänskoliv är. Hur viktigt det är att få vara frisk. Tack vare jobbet värdesätter jag livet väldigt mycket.

Närkontakt vid fem års ålder

Sin första döda människa såg han ändå redan som femåring. Greger vill inte prata om händelsen, men det rörde sig om en nära släkting.

– Jag glömmer det aldrig, säger han.

– Hur jag kom in kapellet, och såg … Sedan fick jag inte komma närmare.

Greger Wessberg började som begravningsentreprenör som 15-åring.

– Mina föräldrar var helt ok med att jag slutade skolan. Och personligen har jag alltid trivts med det här jobbet. Jag brukar alltid tänka att det var ett kall. 

Värigheten viktigast

Han är troende kristen, men begravningsbyrån gör ingen skillnad på avlidnas tro eller hudfärg. Grundprincipen i förberedandet densamma: Värdighet. Greger återkommer ofta till det ordet medan han pratar. Werthmanns begravningsbyrå fyllde hundra år i fjol. För begravningsbyrån – som finns i Karis, Hangö och Ekenäs – är värdighet ett honnörsord. 

Det svåraste med jobbet, säger Greger, är när de döda är barn.

– När det handlar om barn … Det är klart att man tänker att de hade hela livet framför sig. Jag har själv en dotter som är tretton. När jag fick henne så blev det ännu mer, ännu … Man insåg vad ett barn betyder.

Gråter du på jobbet?

– Sällan. Men det har hänt. Man är ju en människa bara, man har känslor.