En modell passar inte alla

– Nu är jag föräldraledig, sen har jag semester och sen blir jag vårdledig till och med den sista maj. För vår familj var det vettigt på det här sättet, säger Mikael Heinrichs i Ekenäs.

Han är sedan några veckor hemma med döttrarna Emelie, drygt 3 år, och Ellen 1 år.
Han är lite tudelad till regeringens beslut om att hemvårdsstödet ska kvoteras 50–50 mellan föräldrarna.

– Att en sådan lösning råkar passa oss betyder inte att den passar alla. Det är inte det optimala att alla ska gå enligt samma modell utan upp till familjerna att bestämma.
Han ser det ändå som positivt att samhället uppmuntrar pappor att vara hemma.
– Inte har jag stött på så många andra pappor på Knyttis, säger han.
Han tycker det är viktigt att det finns möjligheter för båda föräldrarna att få känna på vardagen med små barn.
– Det öppnar ögonen hur mycket jobb det är att hålla koll på det här två spjuvrarna, att koordinera matlagning, handla mat, sköta tvätten. Samtidigt är det en skön omväxling till jobbet och en annan sorts stress. Det är också kul att få se saker som händer, Ellen är nära att ta sina första steg, det får jag se i stället för att få ett sms eller en bild på Facebook på det under arbetsdagen.

Får tummen ner
På Knyttis, föreningen Folkhälsan i Ekenäs öppna daghem och familjcafé, har några föräldra- eller vårdlediga mammor samlats. De ser förändringen i hemvårdsstödet som en klar försämring.
– Det verkar gå bakåt i tiden. Vi borde gå inför det svenska systemet där mammorna och papporna mer fritt kan disponera sina dagar, säger Anita Sandholm, mamma till 2-åriga Alina.
För mammorna på Knyttis är det inte det ekonomiska bidraget, i dag för ett barn under 3 år är 336,67 euro per månad, som är avgörande utan möjligheten att stanna hemma.
– Om det är så att mamman inte kan stanna hemma tills barnet är tre år är det jättedåligt. För oss är det omöjligt för mannen att stanna hemma då han är företagare, säger Lena Flinck, som är hemma med Tindra 4 år och Minya 1 år och 4 månader.