Skarvarna övergav boplats

I fjol skapade nyheten om skarvbon ramaskri och debatt, då det visade sig att ett sextiotal bon med skarvar hade invaderat en kobbe mellan Kalvön och Slåtterholmen, nära stadsfjärden i Ekenäs.

Göran Wikström hjälpte då VN att nå fram till ön som han då beskrev som ett spöklandskap där hela ön var fylld av skarvar och alla träd var döende.

Helt tomt på skarvar

I år  besöker vi kobben igen och när är vi anländer till kobben som i fjol såg ut som ett spöklandskap fyllt med skarvar blir vi båda förvånade – inte en endaste en skarv syns till – bara avföringen och ett antal övergivna bon i ett litet träd vittnar om att skarvarna över huvud taget besökt ön i sommar. Och de enda fåglarna som flyger runt kobben är tärnor.

Efter femton minuter av intensivt sökande efter en skarv ropar jag till Wikström:

– Här finns inte en endaste skarv, alla bon är tomma.
Landskapet ser dessutom totalt annorlunda ut. Endast ett träd ser ut att ha fallit offer för skarven. Resten av träden och öns vegetation verkar må bra. Träden i år är gröna och påminner inte alls om de skelett de såg ut som förra året.

– Alla träd var så gott som döda då, säger han.

Sabotage

Mitt på ön ser man dock något underligt som inte Wikström sett där förut.

Någon har hängt upp presenningar och röda plasthinkar mellan träden på ön.

Mikael Kilpi som fungerar som forskningsledare vid miljöcentret Aronia säger först att det inte behöver ligga något speciellt bakom det faktum att ön i år är tom på skarvar.

Sedan berättar jag om plasthinkarna och presenningarna.
– Någon måste tydligen ha varit till ön och satt upp hinkar och presenningar. Det kan definitivt leda till att skarvarna har hållit sig borta från stället. Det handlar förmodligen om ett medvetet sabotage.

– En liknande sak hände i Hangö. Någon hade fört saker till en ö för att skrämma bort skarvarna, säger Kilpi och menar att om man förstör för skarvarna på ett ställe flyttar de bara till ett annat ställe.

Stor koloni i Kyrkslätt

Under sommaren 2013 har Finlands miljöcentral räknat till 18 580 skarvbon i de finländska kustområdena. Det är en ökning på åtta procent från i fjol. Tätast är skarvpopulationen i Finska viken och Bottenhavet. I Västnyland finns det för tillfället fem skarvkolonier varav endast en koloni klassas som stor.

– Det finns en stor skarvkoloni i Kyrkslätts skärgård med 1739 häckande skarvar. De andra kolonierna i Västnyland är mindre med cirka 200 skarvpar, säger Kilpi.

Tidigare har det funnits ett tiotal skarvkolonier i västra Nyland, men antalet har alltså halverats under de senaste åren. Kilpi säger att det finns många orsaker till minskningen. Mänsklig påverkan och havsörnarna är bland annat två bidragande orsaker.

– Havsörnen är skarvens enda naturliga fiende och den äter främst skarvungarna. Havsörnen är ändå ingen slutlig lösning på tillväxten. Den reducerar endast skarvpopulationen på lokala områden, säger Kilpi.

Ingen problemfågel
Kilpi säger att skarven inte är en problemfågel. Problemet är människorna som av någon orsak anser att fågeln är störande. Myndigheternas kalkyler om skarvens miljöpåverkan anser Kilpi som brisfällande.

– Det är irrelevant att berätta hur mycket fisk som skarven äter. Det intressanta är hur mycket fisk skarven äter i jämförelse med hur mycket fisk det finns i vattnet, säger Kilpi.
Han tror nog att skarvpopulationer påverkar fiskbeståndet, men ingen forskning har ännu bevisat att fiskarter försvinner på grund av skarven.

Läs mera i dagens VN/eVN