Jägarbacken – en mångkulturell smältdegel

Det börjar med en parkering utanför det forna Bugs Center, kiosken och caféet jag personligen alltid sett som Jägarbackens hjärta.

Jag går in och det visar sig att stället har bytt ägare – i dag heter kiosken och caféet Nöje.

Katri Laaksonen och hennes mamma driver det nygamla stället, som bytt namn lika många gånger som musikartisten Prince.

Laaksonen berättar att de började med firman för en vecka sedan och det är en slump att hon står här.

– Jag bodde i Åbo och flyttade hit tillfälligt över sommaren. Nu söker jag en fast bostad. Jag och mamma såg att det gick att hyra det här anrika caféet – så vi bestämde bara att göra det.

– Ärligt talat vet jag inte riktigt varför vi gjorde det. Det kändes lämpligt i den här perioden av mitt liv, säger Laaksonen som tillägger att hon trivs bra i sin nya hemstad.
Trots att hon inte själv bor på Jägarbacken träffar hon kunder från grannskapet varje dag.

"Hemma bra, garaget bäst"

Jag går fram till ett öppet garage och frågar om jag får komma in.

Det får jag.

Inne i garaget sitter tre män och diskuterar med varandra.

Garagets stolte förvaltare Bengt Jäkälä älskar sitt garage och bär en t-tröja med texten "Hemma bra, garaget bäst".

Där gör han allt möjligt.

– Vi brukar musicera, skruva, greja, snickra och så är det en samlingsplats för mina vänner.

Jäkälä berättar att han bott på Jägarbacken i sjutton år och trivs väldigt bra.

– Här är det skönt att vara och det är en lugn plats, konstaterar Jäkälä som ändå har en del bekymmer.

– Det finns många arbetslösa här. Det är jag också för tillfället, berättar Jäkälä och förklarar att många flyttade till Jägarbacken för decennier sedan för att jobba på Koverhar, Ido, och Tammet.

– Det finns hela höghus här med arbetslösa människor på grund av att Koverhar gick i konkurs.

Förutom arbetslösheten är även alkoholen något som kommit att prägla delar av grannskapet.

– Jag har inte druckit på ett år nu. Det blev allt för mycket. Alkohol kan förstöra en jävla massa saker, säger Jäkälä som nog ändå klarar av att vara i sina vänners sällskap då de brukar alkohol.

– Inte kommer jag någonsin att bli helnykterist men en paus på två år verkar realistiskt.

Älskar sin Backe

Efter en stund kliver en grupp män in i garaget - Jäkäläs vänner.

En i gänget som bär namnet Thomas Ljunggren berättar att Jägarbacken var en väldigt annorlunda plats för trettio år sedan.

– På den tiden gick man inte omkring här i kvarteret på kvällarna, men nu för tiden är det inte farligt mera.

Alla män i garaget verkar älska sin Jägarbacke.

Läs mycket mer i dagens VN/eVN