"Var ska man börja?"

Handel med tyskarna, dans på Casino, filminspelning och en vanlig dag i köket, allt detta vill Hangö museum nå genom att låta vanliga Hangöbor berätta historier ur sina liv.
På tisdagen ordnades därför en biblioteksträff där museet sonderade möjligheterna till att samla in material och historier.  Den aktuella fotoutställningen om Gunnarstrand och Tulludden ska förhoppningsvis ge minnena en nytändning.

– Jag hoppas att någon blivit inspirerad av utställningen. Tanken är att vi ska fortsätta härifrån och att museet ska hjälpa Hangöborna hitta sin historia, sade Johannes Runeberg som tillsammans med museet jobbat för denna nya form av hembygdsforskning i Hangö.

Insamlingsprojektet har startat på initiativ av kulturnämnden och ska förhoppningsvis fortsätta genom staden de närmaste åren. Gunnarstrand och Tulludden står först i tur eftersom materialet härifrån med säkerhet är digert. Nästa år fortsätter både fotoutställningen och insamlingen av minnen troligtvis med Kapellhamnen som objekt.

Minnen på lager

Elisabeth Wendelius hade många historier att berätta. Hon minns både barndomens sköna stunder liksom de grymma bombningarna under kriget. För att inte förivra sig ville hon gärna veta var fokus ligger och vilken tidsperiod museet hoppas få höra om.

– Var ska man börja? Vad det finns mycket att berätta, sade hon i ett tidigt skede av kvällen.

Museets svar ger inte så mycket vägvisning. I nuläget är allt av intresse och även tjugo år gammalt material kan vara intressant.
– Hellre samlar vi in det nu än om fyrtio år, sade museimästare Kim Kidron.

Sant eller falskt?

Att skriva historia utifrån muntliga berättelser är en ganska ny trend i historieforskningen. Sanningsgraden är en stötesten. Historierna är fascinerande och viktiga att berätta men som Atte Lindström och Hasse Gustafsson påpekade vet man inte vad som är sant.

– Historierna är så många, menade Gustafsson och syftade på hur någon alltid har hört om något av någon annan.

Läs mer i dagens VN/eVN.