Ingådagen lockade tusentals besökare

Då VN anländer till ingå centrum tidigt på förmiddagen påminner gatorna mera om motorvägar i Tokyo än en glesbefolkad kommuns smala vägar. Bilar svänger och kränger överallt och redan vid Ingå kyrka står bilar i långa raka led, parkerade på gräsmattor.

Det tar en halvtimme att hitta en parkeringsplats – på en gräsmatta bakom ett hus.

Kryllar av stånd
Redan innan man kommer ner till hamnen ser man stånd som säljer allt från jordgubbar till filttofflor och när man väl kommit ner till hamnområdet blir man yr i huvudet bara av att titta omkring sig.

Det kryllar av människor som myror i en myrstack och att orientera sig mellan de hundratals stånden och caféerna vid hamnområdet ger bilder av en äventyrare någonstans djupt inne i Amazonas regnskogar som febrilt försöker ta sig fram i tät regnskogsdjungel.

Söta taxar
Efter några snubblanden över ett par barn med ballonger och ett antal krockar med äldre damer, av misstag, hittar jag fram till ett annat stånd.

Först tror jag inte mina ögon eftersom produkterna ser ut som uppstoppade kaniner och hundar. Men så är inte fallet.

Gun-May Kata som säljer de livlösa djuren förklarar att de är mjukisdjur och håller med om att de faktiskt der ut som riktiga djur – och mjukisdjuren – de går åt.

– Försäljningen har gått jättebra för mig här i dag. Speciellt mjukisdjuren som föreställer kaniner och hundar har gått bra åt. Och taxen är storsäljaren. Den är mycket populär, säger Kata på samma gång som en mor och hennes son beundrar taxen och också blir imponerade över hur autentisk hunden ser ut.

Jag går nära för att ta en bild av den söta byrackan och är lite rädd att den ska bita mig.

Världens godaste wienerbröd
Efter en kaotisk men grundlig genomgång av hamnområdet upptäcker jag att det finns massvis med stånd även på andra sidan av Ingås fagra å.

Dags att traska över bron och utforska vad andra sidan har att erbjuda på

Mitt på bron går jag nästan in i en barnvagn. Kvinnan som knuffar på kärran heter Pia Reinikka och vagnens passagerare är den nästan två år fyllda dottern Henna Reinikka.

Henna berättar att hon är här med hela familjen i dag.

– Vi brukar kommahit med hela familjen från stugan vid Barösund, säger Pia Reinikka och är positivt överraskad över vädret.

– Jag trodde det skulle regna, men det gör det tydligen inte så det är positivt.

Pia Reinikka tipsar mig om att det bakom biblioteket gömmer sig ett utomhuscafé som säljer världens godaste wienerbröd.

Jag tackar henne för tipset och halvspringer mot bibliotekets bakgård – världens godaste wienerbröd skulle definitivt sitta fint nu.

"Alla är slutsålda, tyvärr"
Bakom biblioteket hittar jag ett litet utomhuscafé som människor flockas kring – som hungriga djur.

Det är Ingå ungdomsklubb som driver det tillfälliga caféet som bär namnet IUK Café.

Människor står nästan och skriker som galningar efter wienerbröden.

– Ett wienerbröd tack, säger en äldre herreman i kön.

Svaret som kvinnan som står vid kassan kommer att ge mannen kommer att leda till något av ett upplopp bland människorna runtomkring.

– Alla wienerbröd är slutsålda, tyvärr, säger kvinnan och visar en dyster min.

Då bryter kaoset ut.

En äldre dam kliver fram till disken och låter förnärmad.

– Ni borde baka mera bröd så att de räcker till åt alla , halvskriker hon

Mera och mera folk samlas och klagar på caféets personal.  De missnöjda kunderna klagar och skäller så mycket att man knappt hör vem som säger vad.

Jag bestämmer mig för att smyga in i caféet bakifrån.

Gudomligt goda
Jag presenterar mig försiktigt för personalen och förklarar att jag gärna skulle skriva lite om wienerbröden – men om de är slut så kan jag ju inte smaka.

Nanne Westerlund som jobbar i caféet delar med sig en hemlighet.

– Det finns några kvar men de är reserverade för personalen. Du kan få en. Det är lugnt.

Jag smakar på det gyllengula bakverket medan någon argt ropar.

– Varför får han äta om de är slut?

Jag tar min första tugga – och upplever himmelen på jorden. Det godaste wienerbrödet jag någonsin smakat är i full harmoni med mina smaklökar.

– De är gudomligt gott och glassyren är lämpligt söt och smarrig, utbrister jag med tindrande ögon.

- Nästa år tillreder vi nog mera wienerbröd men i så fall behöver vi mera bakare och kavlare, säger Westerlund

Jag går skamset mot min bil med mitt halvätna wienerbröd i handen medan folk tittar ilsket på mig.

Han fick ett wienerbröd tänker de – men inte vi.

Nästa år besöker jag definitivt Ingådagen igen.

Läs mer i tisdagens VN/eVN