Ingå kyrkas gamla orgelpipor sjunger igen

I en röd hall, i Solbergsskogarna i Ingå, strömmar ljudet kraftfullt ur de 1468 piporna på Leif Tandeqvists hemorgel då han sätter sig ner vid den, för att med sina långa fingrar spela. Melodin är improviserad och innefattar en mängd varierande ljudkombinationer.
Sluter man ögonen kunde man tro att en hel orkester var på plats. De höga flöjtarnas klingande toner får stabilitet av ett mycket lägre fagottliknande dån. Ljudvärlden kompletteras av stråkklanger och cymbelstjärnans klingande.
– Det är sällan som man nu för tiden hör alla de här olika ljuden klinga i kyrkan, vilket är synd. Antagligen beror det på att kantorn är begränsad och inte vågar experimentera. Visserligen finns vissa regler att följa i det liturgiska spelet, säger Tandeqvist som varit hänförd av orgeln som instrument alltsedan övre tonåren.

Återanvändning...
Så när han en dag för tjugofem år sedan hörde att kyrkoorgeln i Ingå skulle tas ner var han inte sen med att höra sig för om han eventuellt kunde få köpa delar av den. På det sättet blev de närmare 1500 piporna, klaviaturerna, bänken och fläkten hans för en summa som han själv kallar skälig.
– Jag betalade femhundra mark per stämma. Utslaget per pipa blev ungefär åtta och femtio, minns han och tillägger att ingen kan göra en enda liten pipa för en så liten summa.
Ett problem med den gamla orgeln var att klangen var sen.
– I praktiken betydde det att kantorn var tvungen att bara spela efter noter och stänga öronen.
Då Tandeqvist köpte speldonet hoppades han kunna hitta en lösning på problemet.
– Orgeln byggdes mekanisk, så att ljudet kommer direkt utan fördröjning. Nu har den en skaplig klang som du hör, säger han och trycker ner en tangent på den övre hyllan av klaviaturen och exakt samtidigt hörs ett tjut ur en av piporna.

Så gott som klar
Det enda som kvarstår, innan orgeln är klar, är några detaljer i fasaden som ska snidas, samt färgsättning. När det är gjort tänker Leif Tandeqvist donera orgeln till Taborkyrkan, som ligger invid Ingå järnvägsstation, förutsatt att där då finns en ny orgelläktare.
– Egentligen vill jag bli av med den, så jag kan få börja dona med annat. Men å andra sidan är den ju bra att ha att spela på, säger han och tillägger att det ändå är vettigt att ge bort orgeln medan han ännu lever och orkar, så att han kan vara med om att montera ihop den, intonera och stämma den på den plats där den ska få leva sitt fortsatta liv.
Det enda som retar honom, gällande stämmandet, är att hans hörsel blivit sämre så att han inte längre uppfattar de allra högsta ljuden som flödar ur de allra minsta piporna. Därför måste en yngre person stämma dem.
Så när det i fortsättningen dånar i Solbergs lundar är det främst de lägre, mastiga tonerna som hörs. Leif Tandeqvist låter bli manualernas tangenter längst ut till höger.