Pojoviken förlorar sin mångfald
Stora förändringar i vattenvegetationen i Pojoviken – många arter har gått tillbaka enligt ny studie.
Aroniaforskarna Henrietta Pitkänen och Minttu Peuraniemi har undersökt vattenvegetationen i Pojoviken och konstaterar att viken tappat mycket av sin forna biologiska mångfald. De undersökte vattenvegetationen under åren 2005–2007. Undersökningarna gjordes längs 91 av de undersökningslinjer som Hans Luther använde under 1930- och 1940-talen.
Hans Luther, som var verksam vid Tvärminne zoologiska station under tiotals år, gjorde en banbrytande inventering av vattenväxtligheten i Pojoviken. Hans arbete omfattade detaljerad information om förekomsten av 60 arter vattenväxter (också kransalger) från Tvärminne till innersta Pojoviken.
Strandbetet påverkar
Forskarna hittade 52 arter, som delades in i ökande, minskande eller stabila beroende på deras förekomstfrekvens i en jämförelse med den tidigare forskningen. Stora förändringar i förekomst har skett för 31 arter av 50 som hittades i bägge studierna.
Arter som gynnas av övergödning och grumligt vatten ökade klart, medan arter som föredrar mer klara vatten och som växer i grunt vatten minskade markant. De bakomliggande orsakerna till tillbakagången kan vara att de strandbetande kreaturen har försvunnit och att bladvassen har tagit över också på strandnära, grunda vatten. Pojoviken i stort har tappat mycket av sin forna artdiversitet.
Arbetet som publicerats i Annales Botanici Fennici är en del av Henrietta Pitkänens kommande doktorsavhandling och bygger på det fältarbete hon och Minttu Peuraniemi har gjort.
Eric Lindén, 19, åkte sommaren 1917 i väg på en expedition till Sibirien för att leta guld. Länge hade han tystnadsplikt om resan, som var en affärshemlighet. 
Det är gott att leva i Svartå och Pojo. Det tycker årets bybor som andas optimism trots vissa orosmoln vid horisonten.
