Snabba ryck krävs vid rakubränningen. Förmålen får inte hinna svalna innan de läggs ner i sågspånstunnan. Foto: Jenny Paajes

Rakubrända föremål står högt i kurs i Sjundeå

Rakubränning av keramik görs i ett flertal olika etapper och kräver därför en stor dos koncentration. Men slutresultatet är slående, vilket också förklarar dess popularitet

Det har börjat skymma. I mer än sju timmar har rakubränning pågått på Karin Gottberg-Eks gårdsplan och av de drygt tjugo keramikentusiasterna som deltagit i bränningen är bara några få kvar när klockan närmar sig halv elva på kvällen. Under dagen har ett hundratal prydnadsföremål i form av skålar, växter, djur, smycken och skyltar tagit form i två brännugnar som står stadigt på sina tegelstensfötter.

Att tillverka rakuföremål har blivit något av en tradition i Sjundeå om våren. Redan under tio års tid har vänner av keramik samlats för att ägna en helkväll i rakuns tecken. Än har det skett på någons gårdsplan, än ute vid en havsstrand. För varje gång har uppslutningen blivit större och antalet pytsar vuxit.


Varför så populärt?

Att rakubränningen är ett omtyckt koncept är inte svårt att förstå för den som inspekterar de färdiga pjäserna. Föremålen är utsökt vackra och helt unika, både till färg och struktur. På en del är ytan helt slät, rentav glansig, medan andra har ett krackelerat eller skrovligt ytterskikt. Färgerna varierar beroende på vilken glasyr som används, men gemensamt för alstren är det metalliska skimret – ett av rakuns karaktärsdrag.

En exakt färgnyans går enligt Gottberg-Ek aldrig att garantera.
– Du kan aldrig veta hur ditt föremål kommer att se ut innan du tar ut det ur ugnen, inte ens då du sysslat med raku flera i årtionden. Det är det som är charmen i det hela, säger Gottberg-Ek.


En snabb process

Bränningen går till så att ett råbränt alster läggs in i gasugnen i cirka tjugo minuter, eller tills glasyren blivit glansig, varefter det läggs i sågspån som lätt fattar eld av värmen. När elden kommit i gång, stänger man in sitt föremål i sågspånstunnan som ska vara försedd med lock. Så här reduceras föremålets syretillförsel, vilket i sin tur hindrar metallerna i glasyren från att oxidera. Därmed bildas ett unikt färgspektrum.

– Reducerad koppar blir exempelvis rödaktig, medan den i oxiderat tillstånd blir grön, förklarar Gottberg-Ek.


Läs mer i dagens VN/eVN.