Ryttarförbundet belönar ridning för specialgrupper

– Det finns hundratals stall i södra Finland så det känns jättefint att just vi har fått det. Att ett stall med islandshästar får utmärkelsen är mycket ovanligt. Att motiveringen dessutom är vårt fina arbete med barn, unga och specialgrupper gör det ändå mer unikt, säger stallägare Anki Väyrynen.

Sedan 2003 har hon målmedvetet byggt upp sitt stall till en plats dit vem som helst får komma oberoende av kön, hudfärg, social status eller handikapp.
– Det är det här jag vill leva för, det är min passion. Jag vill att alla som kommer hit ska gå hem med en trevlig känsla och upplevelse med sig i baggaget.

Specialgrupper noterades av Ryttarförbundet också när det gällde årets ryttare, Katja Karjalainen, som tog silver i paralympiska spelen i London.

Klasslärare var inte nog

Att det är just specialgrupper Väyrynen vill satsa på stod klart redan då hon gjorde sitt yrkesval. Hon är utbildad specialklasslärare och var tidigare rektor för en specialskola.

– Att bli vanlig klasslärare kändes för enkelt för mig, jag ville ha något jobbigare. Jag tycker om att grubbla på olika lösningar på problem. När man hittar den rätta tråden att dra i är det en fantastisk känsla.

Redan i specialskolan började hon med ridning för eleverna och skrev in det i läroplanen. En ridterapeututbildning gav henne kompetens på området, och så småningom formades drömmen om ett eget stall i Lappböle.

– Jag vill hjälpa folk och ge människor något av mig själv och det fina stället som jag har här, säger hon.

Uppfyllde barndomsdröm vid 67

En av dem som får chansen att bekanta sig med hästar tack vare Anki Väyrynen är Anita Vigell, 70. För tre år sedan bestämde hon sig för att hon ville börja rida, och personalen på hennes boende hittade Ankis stall.

– Jag tycker om hästar, det har jag gjort ända sen jag var liten. Jag bodde på en gård men fick aldrig rida, säger hon.

En gång i veckan, under våren och hösten, sätter hon sig upp på någon av islandshästarna och ledsagas på en tur av Anki Väyrynen.
– Trölli är bäst att sitta på men i dag var det ändå lite illa att sitta. Jörvi tycker jag bäst om.

På frågan varför hon gillar hästar svarar Vigell:
– De är de snällaste djur som finns. Och de är nätta.

Hennes ridtur runt hagarna vid Ankis stall visar att också små detaljer i landskapet stöder ridterapin.
– Jag har avsiktligt lämnat kvar träd och buskar längs stigen så att man måste ducka och väja. Det ger automatisk gymnastik. Och lite upp- och nerförsbacke i terrängen gör att man måste aktivera både rygg- och magmuskler.

Läs mer i dagens VN/eVN.