Vargmöte på Kamsholmsfjärden

Drygt två veckor har gått sedan dess, men Magnus Ekström har inga svårigheter att återkalla upplevelsen i minnet.
Han och en fiskekompis var ute på isen söder om Öby och sysslade med bragderna då kompisen såg ett djur, som han först tog för en liten vitsvanshjort.

En blev fyra
Då djuret visade sig igen, på cirka hundra meters avstånd, reagerade Magnus Ekström på djurets kroppsbyggnad som han inte fann särskilt hjortlik.
– Djuret stod och såg på oss säkert tjugo minuter. Så kom det ett till – och då såg man tydligt att det var varg.
Efter ytterligare tjugo minuter eller en halv timme, kom ytterligare två vargar.
– Så var de fyra, minns Ekström, som i den sitsen fann det rådligt att ringa till Hangöudds jaktvårdsförenings verksamgetsledare Bo-Krister Lindholm.

Skäl att vara försiktig
Kan vargarna vara farliga? undrade Ekström, och berättar att han av Lindholm fick beskedet att det inte är uteslutet utan att det är skäl till att iaktta en viss försiktighet.

Dagen innan, inne i Stagsund, hade Magnus Ekström sett cirkelformade spår i snön efter en kamp.
– Det såg ut som om en hjort varit nere på knä, man såg att något djur stångats eller slagits. Där fanns hårtussar men inget blod, minns han och återger den förklaring han fick.
Om fyra vargar ger sig på en hjort, blir det inget blod på platsen. Då släpar de kroppen i skydd.

Läs mer om vargarna i våra trakter i dagens VN/eVN.