Dags att bli vuxen?

– Jag känner mig inte gammal i tankegångarna, snarast som en 25-åring. Det är nästan så jag tänkt att det är dags att bli vuxen nu, säger Anne Ingman.
Då hon fyllde 49 för ett år sedan tänkte hon "nej tack, något 50-års firande vill hon inte ha att göra med". Hon planerade att rymma i väg på en resa med döttrarna Elin och Linnea.

Kaffe på Furuborg ...
Men nu råkar det sig så att Linnea för 16 år sedan gav sin mor en av de bästa födelsedagspresenterna man kan tänka sig. Hon föddes nämligen på Annes födelsedag.
– Hon sa, då jag började prata om att resa bort, att hon inte kommer med. Hon ville fira hemma.
Så fick det bli.
I dag mellan klockan 13 och 16 bjuder mor och dotter på kaffe på Furuborg i Skogby.
– Och på kvällen blir det privat fest för våra vänner, säger Anne.

... men också resa
Och då Anne väl bestämt sig för att hon visst ska fira sina jämna år så släppte också alla eventuella åldersnojor.
– Jag ska ju leva länge ännu. Kvinnorna i vår släkt har en medelålder på 95 år, säger hon och plirar finurligt med sina pigga blå ögon.
Men resa ska det också bli. Någon gång under vintern bär det i väg till Orlando i Florida.
– Jag var utbytesstudent ett år i USA som tonåring och vi ska åka och träffa min värdmamma. Jag har också mejlat mina studievänner från det året och hoppas på att få träffa några av dem också.

Turismen tog henne
Reseintresset föddes i unga år. Som 12–13-åring åkte Anne till Danmark på ett läger som Pohjola–Norden ordnade, sedan var det utbytesåret och turism som bransch halkade hon in på genast efter studenten då hon vikarierade som turistsekreterare i Ekenäs.
Så att studera turism vid Porvoon matkailuopisto föll sig naturligt. Efter utbildningen blev det praktik i London ett år och under den tiden lediganslogs tjänsten som turistsekreterare i Ekenäs.
– Jag sökte jobbet och fick det. Men efter ett och ett halvt år ville jag vidare, jag var ju bara 24 år.
Därefter blev det jobb på flygbolag och i det jobbet ingick biljettförmåner så det blev ganska mycket rest under de åren.
– Det kan harma mig i dag att jag aldrig börjat blogga. Jag skulle ha ganska många tips att dela med mig.
Ett råd hon gärna ger är att inte lämna bokningen av reguljärflygbiljetter till sista stund.
– Det är inte som med paketresor att biljetterna blir billigare ju närmare avresan kommer. Tvärtom, ju närmare avresa desto dyrare är det vanligen.

Resebrillorna på
Allt resande, turismutbildningen och jobb i branschen har gjort att Anne har öga för vad turister uppskattar.
– Jag har nog alltid reseglasögonen på och plockar med mig idéer ständigt.
Det kan hon dra nytta av då hon träder in i sin roll som Helene Schjerfbeck.
– Ibland får jag höra små vardagliga saker från Helenes liv som folk upplevt och dem brukar jag väva in i mina guidade promenader. Fast egentligen vill jag inte kalla mig för guide då jag iklär mig rollen som Helene, utan hellre berättare.
Anne är noga med att särskilja på när hon är sig själv och när hon är Helene. Till insikt om att det är det enda kloka kom hon ganska i början av de dramatiserade vandringarna.
– Då jag kom hem efter att ha haft tre vandringar på en dag visste jag inte vad som var tak och vad som var golv. Då bestämde jag mig för att noga skilja mellan Anne och Helene.
Det här är ingalunda Annes enda engagemang. Hon är också utbildad målarartesan och fungerar som timlärare i Bildkonstskolan samt vikarierar i skolor. Medeltida vandringar som slottsfrun Katarina vid Raseborg är ett annat kärt åtagande.
– Jag är en mångsysslare som just nu är litet i vågskålen, ska jag satsa fullt ut och till och med bli företagare eller hålla det på denna nivå, funderar hon.

Vem är hon?
Namn: Anne Ingman.
Familj: döttrarna Elin, 17, och Linnea, 16.
Bor i: Harparskog.
Hobbyer: har inte tid med något just nu, men är intresserad av teater oh litteratur. Skulle gärna skriva och måla. Trädgårdsskötsel, men också det är på is nu.
Mat & dryck: Pasta eller pepparbiff, mineralvatten eller rödvin. Beror på tillfället. 
Dold talang: bra på att kitta fönster på traditionellt sätt.