Lokalkännedom duger inte som kriterium

Advokat Mika Pohjonen har jobbat med offentlig upphandling i fjorton år, först i konkurrensrådet och sedan tio år tillbaks på advokatbyrån Hannes Snellman. Därtill har han fungerat som rådgivare i flera större projekt, bland annat i motorvägsprojekt som förverkligas enligt den så kallade livscykelmodellen där till exempel just infrastruktur upphandlas som helheter omfattande planering, byggande, underhåll och eventuellt också tjänster till användarna. Med sina 170 rättegångar i marknadsdomstolen bakom sig torde han vara en av landets främsta experter på området.

Stora brister
Till marknadsdomstolen kommer årligen mellan 400 och 600 överklaganden gällande offentlig upphandling. I 30 till 40 procent av marknadsdomstolens beslut har kommunen eller någon annan upphandlingsenhet begått något fel.
– Det visar att det fortfarande finns stora brister i kommunernas kunskap om upphandling. Ofta beror det på att det är många människor inblandade i processen. Det skulle vara bättre om man kunde koncentrera kunnandet på något vis.
Enligt Pohjonen varierar upphandlingskunskaperna både inom företagen och inom kommunerna. Det är vanligtvis bättre ställt i de större kommunerna.
– De har ofta upphandlingschefer eller upphandlingsjurister.
Pohjonen säger att upphandlingsjuridiken är mycket detaljerad.
– Man måste kunna den mycket bra för att undvika fel.
Ekonomiskt skulle kommunerna ha mycket att vinna på att vara bra på upphandling.
– Mest pengar skulle man spara på den tid det tar. En process där marknadsdomstolen är inkopplad tar mellan fyra månader och ett år. Ibland går det så lång tid att anbudsförfarandet måste göras på nytt.
 

Funktion kan fungera
I marknadsdomstolen är det oftast ett företag som överklagar anbudsförfarandet och kommunen svarar. Dessutom är den vinnaren i anbudsförfarandet med som tredje part.
Enligt Pohjonen är det näst intill omöjligt att på laglig väg försöka gynna lokala aktörer med hjälp av hur anbudsbegäran skrivs.
– Marknadsdomstolen har konstaterat att man varken får använda skatteinkomster, sysselsättning, transportsträckor eller lokalkännedom som kriterier eftersom det skulle gynna de lokala aktörerna. Det strider mot EU:s lag om fri marknad.
Däremot kan vissa funktionella krav göra förutsättningarna gynnsamma för lokala företagare.
– Till exempel om en gårdskarl måste infinna sig inom en viss överenskommen tid för att öppna en dörr kanske det kräver att man har en verksamhetspunkt på orten, säger Pohjonen.