Ett av Eivor Holmbergs stora intressen är läsning. Innan hon lärt sig språket satt hon med ordboken och stavade sig igenom spanska böcker. Foto: Nina Ahtola

Företagare som trotsar krisen

När hon flyttade till Las Palmas kunde hon knappt ett ord spanska. I dag, 36 år senare, är det ingen spanjor som tror att Eivor Holmberg är född västnylänning.

"Du har så kanariskt uttal, är du faktiskt inte härifrån?" undrar många spanjorer när de första gången träffar Eivor Holmberg, 56, född och uppvuxen i Åminnefors. I utseendet är det heller inget som avslöjar hennes nordiska ursprung; med bruna ögon och mörkt hår kan man ta henne för spanjor när som helst.

Bra språkskola
Riktigt så var det inte då Eivor Holmberg 1976 flyttade till Las Palmas på Gran Canaria tillsammans med sin man, José Lopez Reyes. Paret öppnade en sportaffär och eftersom maken ofta var på språng för att fylla på lagret var Eivor Holmberg mycket ensam i affären, utan att kunna många ord spanska. Till en början fungerade kommunikationen så att kunderna pekade på vad de ville ha och Eivor skrev ner priset på en papperslapp som hon visade kunden. Att tvingas klara sig i ett land där få kunde andra språk var ett effektivt sätt att lära sig.
– Det var den bästa språkskolan, säger Holmberg, jag var ju tvungen att lära mig.
För några år sedan steg en äldre man in i affären. "Jaha, du har lärt dig spanska nu", sade han skämtsamt och berättade att han varit en av hennes första kunder.

Affär blev fabrik
Numera är affären såld, men paret Holmberg-Lopez Reyes sysslar fortfarande med sportkläder. I egen fabrik tillverkar de nu kläder till exempel åt skolor, där också träningskläder hör till skoluniformen.
Trots den ekonomiska krisen har fabriken klarat sig.
– Förra året hade vi klart färre beställningar och var tvungna att minska personalen.
I år går det däremot bättre igen. Förutom de sju fast anställda på fabriken har man nu tagit in tre personer på deltid för att klara av alla beställningarna.
När produktionen går för full kapacitet jobbar Eivor Holmberg, som utbildat sig till sömmerska i Pargas och tillskärare i Helsingfors, 12–14 timmar per dag.
– När det finns jobb är det bara att stå i. Däremellan kan man sedan ta det lugnare och göra normala arbetsdagar.
Den europeiska finansieringskrisen har drabbat Spanien hårt: mer än var fjärde är arbetslös och av de unga går mer än varannan utan jobb.
– Fast ibland, när man ser alla kaféer, restauranger och butiker fyllda av folk, undrar jag hur det hänger ihop?

Träffades i Ekenäs
Sin blivande man träffade Eivor Holmberg i Ekenäs där han jobbade på Kongresshotellet, nuvarande Stadshotellet. José Lopez Reyes hade träffat hotellets dåvarande ägare då hon under en semesterresa till Las Palmas åt på den restaurang där han jobbade som servitör. Han erbjöds jobb, tackade ja och reste till Finland och Ekenäs, där han kom att stanna i fem år. Efter ytterligare ett par år på Kapellet i Helsingfors åkte han tillbaka till Gran Canaria. En månad senare följde Eivor Holmberg efter, 21 år gammal.
– Pappa var förtvivlad och sa att jag inte ska åka. Men jag svarade att om jag inte åker så får jag aldrig veta om jag trivs.
Väl framme blev Eivor Holmberg mottagen med öppna armar. Speciellt svärmor och svärfars välkomnande minns hon med värme.
Familjesammanhållningen är helt annan i Spanien än i Finland, tycker Holmberg.
– Visst finns här äldreboenden, men de flesta tar hand om sina åldrande föräldrar själva.
Eivor Holmbergs mamma kom tidigare till Gran Canaria varje vinter och stannade i ett halvår, men de senaste åren har resan blivit för påfrestande för henne.
– Fast jag har en biljett med åt henne, hon får avgöra själv, säger Holmberg, på besök i Finland för att fira moderns 90-årsdag.