Britta Lundberg med hunden Zorro. Foto: Pia Ahlberg

De hade en varg på sin gård

Britta Lundberg fick sitt livs chock då hon var på kvällspromenad med hunden sent i går kväll. På väg hem insåg hon att en varg följde efter dem in på gården.

Det var vid elvatiden i går kväll som Britta Lundberg var ute på kvällspromenad med hunden Zorro. Hon var precis på väg in då hon såg något som såg ut som en varg nere vid soptunnan vid vägen. Hon rusade fram till dörren och väl inne insåg hon att vargen följt efter henne och hunden.
– Jag har nog aldrig sprungit så fort, säger Britta Lundberg. Tänk om hunden hade märkt vargen och börjat skälla?
Väl inne gick hon fram till fönstret och såg vargen uppe vid sonens hus precis intill, några meter från trappan.
Hon och maken Henrik Lundberg kunde från fönstret se vargen som uppehöll sig på gården i ungefär tio minuter. I skenet av gårdsbelysningen kunde de tydligt se det stora djuret.
– Den nosade runt på gården ett tag och försvann sedan mot Vimonböle, säger Henrik Lundberg.
Att det inte det handlar om den skabbiga vargen som rört sig i trakten en tid är han säker på. Den här såg frisk ut, säger han.
– Svansen var yvig. Den hängde rakt ner, vilket är typiskt för vargen, säger Lundberg, som själv är jägare och har sett varg på nära håll.
– För några år sedan stod en varg nära vägen då jag satte mig i lastbilen en tidig morgon. Då jag körde i väg sprang den efter lastbilen några hundra meter, säger han.
Själva har Britta och Henrik Lundberg en schäfer, Zorro, en stor hund på 45 kg. Djuret på gården i går kväll var betydligt större, säger de. Någon hund finns inte heller i grannskapet – närmaste granne finns på en kilometers avstånd och de som eventuellt kunde ha hund bor ännu längre bort, tre fyra kilometer.

"Oroväckande beteende"
– Det låter nog som en varg, kommenterar Marco Lehtikangas paret Lundbergs observation.
Lehtikangas, som är ordförande för Ekenäs jaktvårdsförening, tror inte att det var den skabbangripna vargen.
– En skabbig varg rör sig normalt, men parasitangreppet gör att pälsen lossar och huden blöder där djuret kliat sig, säger Lehtikangas. Den kan inte jaga levande föda som normalt, utan börjar söka mat bland sopor eller ge sig på hundar eller katter.
Han är oroad över att vargen i Tenala inte alls verkade skygg för människor, utan följde efter Britta Lundberg och hennes hund in på gården. Antagligen handlar det om en kull som fötts i trakten och därför är van vid människor.
– Vargen hör hemma i urskogen, inte nära bebyggelse, säger Marco Lehtikangas.
Han påminner om att den som ser en varg i alla händelser så fort som möjligt ska kontakta Kaj Werner på Ekenäsnejdens jaktvårdsförening, tfn 040-583 5791.