En balkongfull av glada integratörer. Fr.v. Jenny Asplund, Anna Litonius, Jaan Öis, delvis skymd Karl Norrbom från Luckan Helsingfors där Sárka Propokopová i förgrunden just börjat sin arbetspraktik, Michal Cap och Juhani Jäntti. Foto: Peter Johansson

Mentorer ska vägleda in i samhället

Hjälp med att lära känna både arbetsmarknaden och det finländska samhället i övrigt. Det skall invandrare inom kort kunna få av de mentorer som Luckan nu börjar värva som ett led i sitt tudelade integrationsprojekt Fika.

En nio timmar lång utbildning för mentorer, fördelad på tre kvällar, arrangeras i september såväl i Raseborg som i Kyrkslätt och Helsingfors.

Det här sker i samarbete med Röda korsdistrikten i Nyland och Helsingfors, med utnyttjande av den omfattande erfarenhet som man inom FRK har av vänverksamhet.

I Kyrkslätt sker utbildningen hos Luckan, medan åtminstone två av utbildningspassen i Raseborg i praktiken förläggs till samarbetsparten Lärkkulla i Karis.

Michal och  Jaan ställer upp

Där räknar programchef Juhani Jäntti med att den medvetna satsningen på integrerande språkutbildning för invandrare skall fungera som rekryteringsbas i dubbel bemärkelse: Han ser tidigare studerande som potentiella mentorer, och räknar med att det säker finns hugade adepter i den brokiga, internationella skara som inom kort inleder sin utbildning.

Åtminstone i det förstnämnda avseendet vet han redan nu med säkerhet att han har räknat rätt.

Michal Čap från Tjeckien och esten Jaan Öis har lovat ställa upp som mentorer.

Knepiga FPA-blanketter

Båda två kommer fortfarande ihåg vad som kändes svårast då det gällde att som studerande finna sig till rätta i den finlandssvenska vardagen.

– FPA, säger Michal, och preciserar att den vänliga personalen var det inga problem med – men väl med alla blanketter.

– Man var rädd att göra fel.

Jaan minns att han tyckte det var svårt att få nya vänner.

– Att veta vad man kan och inte kan tala om, säger han.

– Det är stor skillnad mellan finlandssvenskar och andra finländare. Vi ester är ganska lika de andra, litet blyga och talar inte så mycket.

Knäcka koderna?

I båda fallen skulle mentorer à la Luckan ha kunnat vara till hjälp.

Projektledare Anna Litonius och projektkoordinator Jenny Asplund framhåller visserligen att Fika Mentor fokuserar på ett yrkesmentorskap – men i praktiken kommer gränserna för den målsättning som mentor och adept tillsammans beslutar om att vara rätt generösa.

– Vad vill du och jag att vi skall uppnå? Att du kan knäcka koderna till arbetslivet? Att du hittar ett jobb? Att du får arbetspraktik? Att du lär dig bättre svenska? exemplifierar de två.

– Mentor och adept kan fritt komma överens om vad de skall göra. Men vi kommer också att ordna vissa evenemang som de kan delta i, förklarar Jenny Asplund, och gör klart att visst kan det där att tillsamman se en match eller lyssna till en konsert vara ett bra steg i integrerande riktning.

Både ge och få

Vem som helst som fyllt 20 år är välkommen med i kretsen av mentorer.

Meningen är att mentorskapet skall vara i ett halvår. Det som mentorerna förbinder sig till, är att under den här tiden träffa sin adept fyra eller på sin höjd åtta timmar i månaden.

Utvecklas sedan det umgänget till en bestående vänskapsrelation – desto bättre.

Men signalen så här i början skall uttryckligen vara att mentorskapet inte är betungande.

Dessutom är det inte meningen att mentorn bara skall ge. Växelverkan är modellen, också adepten har ett livsbagage att dela med sig av.

Också via föreningar

Det två och ett halvt år långa Fika-projektet, med Luckan Helsingfors som huvudman, finansieras i huvudsak med stöd av den europeiska socialfonden. Bidrar gör också bland andra NTM-centralen, kulturfonden och kommuner.

Av projektet är alltså Fika Mentor bara den ena delen.

Den andra delen, Fika Förening kallad, siktar in sig på föreningssektorn.

Målet är att skapa förutsättningar och verktyg till stöd för föreningar som vill öppna sin verksamhet för invandrare och den vägen bidra till att skapa en bättre jordmån för integration.