Rätt vård det viktigaste

Maja Möller sitter ute på Hagahemmets gård och njuter i sensommarsolen. Hon verkar vara nöjd med tillvaron och inte minst med den vård hon får.

– Jag trivs bra här.

Hon känner platsen väl efter att ha vistats här i flera etapper och nu bor hon i den enhet som heter Gläntan.

– Jag bor en vecka här och två veckor hemma.

Maja Möller är 78 år och numera helt bunden till sin rullstol. Det är därför hon delar sitt boende mellan Hagahemmet och sitt eget hem i centrala Ekenäs, där också mannen Nils Möller bor.

Får god vård

Maja Möller har följt med debatten om dimensioneringen av vårdpersonalen, som fick sin början genom omsorgsminister Maria Guzenina-Richardsons förslag att fastslå en minimikvot för arbetsstyrkan inom äldrevården.

– Det är ypperligt att det förs en diskussion. Det finns ett och annat som inte är som det ska vara. Det klagas på att det finns för lite personal, och det stämmer. De kommentarerna kommer från personalens sida.

Maja Möller anser att de anställda på Hagahemmet gör ett gott arbete, trots att de har mycket att stå i med.

– Alla här gör mer än de skulle behöva göra. Vården är god, jag kan inte klaga.

Behovet varierar

Det är fint att resurserna inom åldringsvården nu debatteras, säger Sonja Johansson som är enhetschef för ålderdomshemmen i Raseborg och därtill ansvarig sjukskötare på Hagahemmet i Ekenäs.

Men hon anser att diskussionen måste förtydligas. Det går inte att ställa generella krav på en viss dimensionering av personalen utan att ta i beaktande att det finns olika typer av vård och att vårdbehovet varierar mellan både individer och avdelningar.

Hagahemmet fungerar som ett gott exempel. Där ges institutionsvården inom tre olika enheter, vilka alla kräver olika resurser.

I den psykogeriatriska enheten är behovet av både fysisk och psykiatrisk vård stort och där är personalstyrkan 0,8 vårdare per klient.

I gruppboendet med intervallvård är personalstyrkan i sin tur 0,5 vårdare per klient.

– Där klarar sig de äldre delvis på egen hand, säger Johansson.

Långvårdsavdelningen igen har en personal på 0,65 per klient.

– Här handlar det om en mer vårdkrävande enhet.

Omvärdering

Sonja Johansson befarar att en generell kvot på 0,7 vårdare per klient i värsta fall kan innebära att resurser flyttas från de mer vårdkrävande enheterna till avdelningar där vårdbehovet är betydligt mindre.

Då hamnar man långt från det som Sonja Johansson anser är det allra viktigaste: Att rätt vård ges på rätt ställe.

– Man borde hela tiden omvärdera om personerna är på rätt enhet och får den vård de verkligen behöver.

Vårdas de äldre på fel ställe blir det i längden tungt också för personalen, säger hon.

Kraven växer

Vården på ålderdomshemmen har blivit mer och mer krävande i takt med att de som flyttar in gör det i ett senare skede av livet än tidigare. Många är väldigt sjuka när de får en plats på hemmen.

Följaktligen har även kraven på personalen vuxit, berättar Sonja Johansson.

– Vi strävar efter att så många som möjligt är utbildade närvårdare.