Julstämning redan i augusti

Morgondaggen ligger klistrad vid grässtråna likt skimrande små pärlor. En anstrykning av höstkyla har smugit sig in i sensommarluften, och tystnaden hänger kompakt över åkrarna i Tvärå, Pojo.

Mitt på de gulnade havrefälten står en liten konstellation av personer i färd med att snesa upp havrekärvar på grovt tillyxade träpinnar. Deras muskler formar samma rörelser, samma inövade mönster som människan har utfört sedan hon tämjde jordens mull för hundratals år sedan.

Tretusen kärvar

– Jag brukar säga att nu slipper man gå till gymmet, grinar Guy Rejström och pressar in sin grep i en färdigbunden havrekärve.

Att kärvarna är färdigbundna är Guys bror Ronny Avellan och dennes mekaniska självbindares förtjänst. En maskin som de två brödernas far inhandlade på 60-talet och som har tjänat dem troget sedan dess. Maskinen kopplas till Avellans rödvita David

Brown-traktor varefter ett hjul av sylvassa liar börjar kapa, bunta och binda ihop havrestråna.

– Farsan fick som mest mellan fem och sex tusen havrekärvar under ett bra år. I år räknar jag med tre tusen åtminstone, säger Ronny Avellan som har lyckats locka ut sambon Desiré Zweygberg, hennes son Benjamin och sin egen pojke Simon på åkrarna, trots att den sistnämnda för tillfället utför sin militärtjänstgöring.

– Men jag är lastbilschaufför, så jag springer inte särskilt mycket, säger Simon Avellan.

"Blir inte rik på det"

Trots det regniga året är Ronny Avellans havreskörd inte mer än en vecka försenad.

– Jag minns att vi förut brukade snesa i mitten av augusti, när skolorna började, säger Avellan.

– Kanske har vi blivit lite bortskämda med tidiga skördar.

Efter att kärvarna har snests ska de torka i tre fyra veckor. Därefter putsas de upp och lindas in i plast. Sedan börjar väntan på vintern och julmarknaderna. Ronny Avellan och Desiré Zweigberg säljer kärvar på nästintill samtliga julmarknader i trakten, från Bromarv till Lojo, samt i flera S- och K-butiker.

– Det är en hobby. Man blir inte rik på det, men jag får så att jag klarar mig någorlunda, säger Avellan som även odlar spannmål och potatis, som han säljer till restauranger och i en liten kiosk på gården i Tvärå.

Tänker på julen

Lyckligtvis är inte heller själva havrekärvsproduktionen någon särskilt dyr historia. Avellans traktor är 30 år gammal och självbindaren fyllde nyligen ett halvsekel. Också störborrmaskinen som borrar ned de pålar höet snesas på är allt annat än hypermodern, men samtliga maskiner spinner ändå likt kelsjuka kattungar.

Och tur är det. Hur skulle domherrarna annars få de livsviktiga havrekärvarna som hjälper dem genom vinterns iskyla?

Vintern, ja. Det är trots allt fortfarande bara augusti, men Ronny Avellans har redan börjat tänka på julen.

Har du fått julstämning ännu?

– Jo, nog kommer det alltid lite, säger Avellan med ett leende.