Nostalgiska tåg pustar genom Karis och Lojo

– Tööööööööt!

Tågvisslan tjuter. En plym av svart ånga skjuter upp ur skorstenen och lokföraren gör tecken med handen. Manskapet skyfflar mer kol i den giriga elden som är ånglokets flammande hjärta.

Klockan är bara några minuter över 10, men på perrongen står redan en anmärkningsvärd folksamling. De flesta är medelålders män med kamerorna i högsta hugg. En av herrarna är tågfilmaren Nick Lera, som har lämnat sitt OS-febriga London för Karis tågstation.

Leras uppdrag: att föreviga VR:s 150-årsjubileum – även kallat Järnvägsmuseidagen – på film.

– Om jag vill ta mig till Helsingfors snabbt tar jag ett sådant tåg, säger Lera och pekar mot ett modernt, stömlinjeformat Intercity 2 som ljudlöst glider förbi oss.

– Men om jag vill bada i nostalgi, då tittar jag på den här skönheten.

Han vänder suckande blicken mot det svarta ångloket framför oss.

– The Princess. Det är veckoslutets mest intressanta modell, och min favorit, säger Lera med beslöjad röst.

– Hennes officiella namn är Hv1. The Princess var den sista av modellerna som byggdes i Finland under Rysslands styre, två år före den ryska revolutionen.

Medan vi pratar ljuder tågvisslan en gång till. Nick Lera förvandlas till ett med kameran och väntar med kroppen på helspänn. Sedan rullar prinsessan i väg. Först långsamt, sedan snabbare och snabbare och snabbare.

Konduktören Björn Blomqvist hänger ut genom en dörröppning. Han vinkar leende mot de åskådare som inte följer med på jubileumsturen till Lojo och Hyvinge.

Dunk-dunk-dunk.

– Så där ska det låta, mumlar en äldre man som står lutad mot sin cykel, med blicken förlorad i minnen.

Läs mer i tisdagens tidning!